Konkursbo i en domstolsprocess

Sammanfattning: Ämnet för det här arbetet är konkursboet i en domstolsprocess. Bestämmelser i konkurslagen har under åren ändrats i etapper. 1921 års konkurslag ersattes den 1 januari 1988 med KonkL vilket innebar en del nyheter och förändringar. Men när det gäller bestämmelser som reglerar när ett konkursbo träder in i en rättegång, så har ingen förändring skett de senaste åren. Ett konkursförfarande regleras i konkurslagen och dessa regler syftar främst till att tillgodose konkursborgenärernas anspråk på att få betalt för sina fordringar i största möjliga utsträckning. När en konkurs inleds utses en konkursförvaltare vars uppgift är att utöva förvaltning över de tillgångar och skulder som ingår i boet. Det är konkursförvaltarens uppgift att vidta alla de åtgärder som främjar en snabb och förmånlig avveckling av konkursboet. Gäller konkursen ett företag får konkursförvaltaren driva rörelsen vidare om detta är ändamålsenligt. En konkursförvaltare skall i förhållandet till borgenärerna, ha en oberoende ställning och han beslutar självständigt över konkursboet. En konkursförvaltare utför sitt arbete under skadeståndsrättsligt ansvar. Detta regleras i 17 kap 1 § KonkL och enligt dessa bestämmelser skall en förvaltare ersätta de skador som han vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar boet, en konkursborgenär eller gäldenären. Detta är relevant då en förvaltare skall ta beslut om att konkursboet skall träda in i en process eller inte. Tar förvaltaren ett beslut som är fel för konkursboet, kan beslutet åsamka boet stora kostnader. När ett konkursbo ställs inför det faktum att en process eventuellt är erforderlig, är det konkursförvaltaren som skall ta beslutet om konkursboet skall träda in i en process eller ej. I 3 kap 9 § KonkL finns bestämmelser som reglerar rättegång vid konkurs. Första stycket i 3 kap 9 § KonkL reglerar de tillfällen då det pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om egendom som hör till konkursboet, medan andra stycket i samma paragraf styr en sådan situation då det förs en talan mot gäldenären angående fordran som kan göras gällande i konkursen. Tar konkursförvaltaren beslut om att konkursboet skall träda in i en process, är det förvaltaren som är behörig ställföreträdare för konkursboet som part i rättegång. När det gäller rättegång vid konkurs är rättskällorna inte speciellt uttömmande. Detta medför att det kan uppstå frågetecken i samband med en process och förvaltarens beslut kring denna tvist. De frågor som behandlas i detta arbete gäller bland annat konkursförvaltarens beslut angående återtagen förklaring om utträde/inträde i en process. Konkursboet är enligt 3 kap 9 § KonkL berättigad men inte skyldig att träda in i en rättegång. Väljer konkursboet att inte träda in i processen, kan boet undgå de förpliktelser som följer med en förlorad rättegång. Men å andra sidan kan tillgångar gå förlorade för konkursboet. Kan en förvaltare ta tillbaka avgiven förklaring om att träda in i en rättegång? I rättsfall som tas upp i det här arbetet, kan det utläsas att en förvaltares förklaring om att träda in i en process, är en processhandling. En processhandling anses kunna ändras och återtas i den instans den avgivits, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. I rättsfallen som handlar om den här frågan, är meningarna delade vad som skall räknas som särskilda omständigheter. I detta här arbetet behandlas även förlikning och jävsprocess eftersom den normala ordningen när en tvist prövas, t e x gällande fordran mot gäldenären, är att fordringen prövas i ett utdelningsförfarande eller genom att ett bevakningsförfarande anordnats. I vissa fall när ett bevakningsförfarande anordnats kan fordringen bli föremål för anmärkning och i sådant fall behandlas tvisten vid ett förlikningssammanträde. Skulle fallet vara så att förlikning inte träffats, prövas saken i en jävsprocess. I ett avsnitt tas även återvinningstalan upp, då detta kan föranleda process. När det gäller de processregler som finns för ett konkursbo, kan det konstateras att reglerna är få och behöver utvecklas. Det här arbetet avslutas med ett avsnitt där en diskussion förs kring hela arbetet samt egna synpunkter framför allt gällande frågeställningen kring förvaltarens rätt att kunna återkalla sin förklaring om inträde/utträde i en process.