Traditionsprincipen eller avtalsprincipen? Borgenärsskyddet i förändring

Sammanfattning: Sammanfattning Enligt svensk rätt krävs det att parterna till en transaktion har vidtagit ett sakrättsligt moment för att en förvärvare av lös egendom ska vara skyddad mot överlåtarens borgenärer. Vilket sakrättsligt moment som uppställs varierar beroende på vilken typ av egendom som transaktionen rör. Vid förvärv av lösöre vinner köparen som huvudregel skydd mot säljarens borgenärer först när varan har överlämnats – traderats – till köparen. Kravet på besittningsövergång följer av den s.k. traditionsprincipen som trots avsaknad av uttryckligt lagstöd utgjort gällande rätt i cirka 100 års tid. Traditionsprincipen har den effekten att varor som inte traderats kan tas i anspråk av säljarens borgenärer vid en konkurs eller utmätning. Traditionsprincipens tillämpningsområde är vidsträckt men tillämpas inte fullständigt inom den svenska sakrätten. Vid b.la. konsumentköp gäller istället avtalsprincipen. Avtalsprincipen innebär att en förvärvare vinner sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer redan genom avtalet. Tillämpningen av traditionsprincipen har under de senaste åren varit en omdebatterad fråga inom doktrinen. Regeringen har bl.a. av denna anledning tillsatt Lösöreköpskommittén, som ska utreda om en generell övergång till avtalsprincipen är önskvärd. Uppsatsen har för avsikt att utreda och besvara samma fråga som Lösöreköpskommittén har att ta ställning till; nämligen om en generell övergång till avtalsprincipen vid köp av lösöre är önskvärd. Efter en beskrivning av den historiska bakgrunden, av gällande rätt och en diskussion kring de för- och nackdelar som bär upp traditionsprincipen är min slutsats att traditionsprincipen bör ersättas med avtalsprincipen. Huvudskälen för mitt ställningstagande är att risken för borgenärsbedrägerier säkerställs genom annan lagstiftning, att en övergång överensstämmer med allmänhetens rättsuppfattning i frågan, att affärstransaktioner kan genomföras på ett naturligare sätt och att en harmonisering sker med flertalet europeiska länders lagstiftning. En generell övergång till avtalsprincipen vid köp av lösöre aktualiserar vissa följdfrågor. Slutsatsen beträffande dessa är att det inte behöver ske någon mer omfattande förändring i aktuell lagstiftning för att möjliggöra en implementering av avtalsprincipen. Tänkbara följdändringar är att tillämpa ett förhöjt krav på individualisering av varor vid köp mellan näringsidkare och att införa ett nytt pantsättningsregister.