Lärocenter Slakthusområdet

Detta är en Kandidat-uppsats från KTH/Arkitektur

Sammanfattning: Majoriteten av ytorna i slakthusområdets lärocenter är av tydlig offentlig karaktär (multifunktionella torget, serveringen, black-boxen, de öppna samlingarna m.m.).  Även om exempelvis den öppna studiemiljön främst riktar sig till eleverna från de intilliggande gymnasieskolorna så utgår det här förslaget ifrån att alla våningar är offentligt tillgängliga och byggnaden betraktas som ett lokalt kulturhus eller folkbibliotek. Kulturhusets verksamhet kan delas upp följande i tre delar:   1. Publika ytor: multifunktionellt torg, infozon, black-box, servering och utställningsdel. 2. Biblioteksverksamhet: öppna samlingar, tyst läsesal m.m. 3. Studieytor: öppen varierad läromiljö, grupprum, undervisningssalar, multimediarum m.m.   En gemensam nämnare för dessa verksamheter är, trots deras olika karaktär, ett, av olika anledningar, stort behov av flexibla lokaler. Verksamheterna ställer dock olika krav på lokalutformningen i fråga om bland annat ljus, akustik, och rumskonfigurationer. De vänder sig också till något olika målgrupper och genom att separera verksamhetsdelarna undviks problem som uppstår när verksamheternas behov blir för motstridiga.   Slakthusområdet kännetecknas av industrilokaler som tack vare sina stora dimensioner och volymer (ofta mer än dubbel takhöjd) visat sig vara bra på att anpassa sig till nya eller förändrade verksamheter. I projektets inledande skede ägnades mycket uppmärksamhet åt att utforma en, av områdets industrilokaler inspirerad, mycket generell och tillåtande grundstruktur, vilken utgör grunden för lärocentret. Tre stycken industrihallsinspirerade volymer, en för vardera verksamhetsdel, staplas på varandra i ett pelargrid och binds samman av en serie kärnor som bland annat innehåller trapphus och hissar. Därefter anpassas de generella ”industrihallarna”, med hjälp av ett sekundärt system av skiljeväggar och entresollplan, efter varje verksamhetsdels mycket specifika behov.   Verksamhetsdelarnas separata funktioner och därav olika utformning förklaras i diagrammet ”verksamheter och intentioner” nedan. De publika ytorna samlas på bottenplanet som genom skjutväggar har en flytande gräns mot parken och gatan utanför. Våningen kännetecknas av stor öppenhet, flytande rumsgränser och möjlighet till samutnyttjande av ytorna (blackboxen kan öppnas mot torget). På entresollplanet ryms större delen av serveringsytan och en utställningslokal.   I våning två inryms biblioteket, ett rum som utformats med boken i fokus. Intentionen är att biblioteket ska vara ett inåtvänt rum som ger möjlighet till kontemplation.  Genom att fasaden på detta våningsplan kläs in i plåtar av sträckmetall som släpper in brutet ljus, men inte tillåter någon utsikt, skärmas biblioteket av från omvärlden och fylls av ett stillsamt ljus. Bokhyllorna är de mest påtagliga rumsskapande elementen som leder till ett näst intill labyrintiskt rörelsemönster genom lokalen.   I våning tre inryms studiemiljön. Rummet som uppstår mellan och kring undervisningssalarna och grupprummen m.m. utgör en stor öppen varierad studiemiljö. Detta ”negativa” utrymme erbjuder stora variationer i fråga om skala, ljus och akustik, så att alla kan hitta en passande studieplats. Variationen förstärks av en varierad fönstersättning och förekomsten av taklanterniner.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)