Man med rörelsehinder - en intervjustudie om förhållningssätt till att uppfattas som rörelsehindrad.

Sammanfattning: Jag vill med min uppsats undersöka vilka handlingsutrymmen män med rörelsehinder upplever sig ha i förhållande till samhälleliga förväntningar på dem som män och som rörelsehindrade. Med grund i kvalitativa intervjuer och läsning av framförallt feministisk handikappforskning försöker jag tolka och förstå männens berättelser och ställningstagande utifrån sin kontext. Männen upplever alla negativa föreställningar om rörelsehindrade i olika sammanhang och måste utveckla strategier för att göra motstånd mot dessa. Genom att exempelvis hävda sig verbalt istället för fysiskt och omdefiniera oberoende, försöker de bryta de stereotypa bildernas makt över deras liv, samtidigt som de i sitt motstånd ibland drar fördel av att vara män. I direktkontakt med fördomar i sin vardag kan männen även välja att ha överseende med folks fördomar. Flera av männens strategier upplevs som individuella och formuleras inte som handikappolitiska ståndpunkter till skillnad från frågor där handikapprörelsen varit mer aktiv, där flera män upplever diskriminering och gör ett annat, mer aktivt, motstånd.