Struktur, tydlighet och upprepning : En studie om undervisning i idrott och hälsa för elever med autism

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Sammanfattning: Syfte: Syftet med studien har varit att undersöka lärares undervisning av elever med autism i ämnet idrott och hälsa på grund- respektive resursskolor. Frågeställningarna var: Vad innehåller undervisningen i idrott och hälsa och hur beskriver lärarna elevernas lärande? Hur förhåller sig lärarna till kursplanen i idrott och hälsa?  Vilka individuella anpassningar sker och vilka motiv till olika anpassningar uppger lärare?       Metod: En kvalitativ metod har använts som undersökningsmetod: halvstrukturerade intervjuer. Urvalet av respondenterna baserades på att respondenterna skulle vara verksamma lärare med erfarenhet av elever med autism i grundskolan i idrott och hälsa på en grundskola eller resursskola. Urvalet gjordes med hjälp av ett flerstegsurval som startade med ett bekvämlighetsurval där kontakt togs med en lärare från en närliggande kommun. Resterande deltagare valdes utifrån ett strategiskt urval med hjälp av en sammanställning från Autism och Asperger föreningen (2015). Tre av totalt sex intervjupersoner undervisar på en resursskola och tre undervisar på en grundskola med resursklasser. En didaktisk undervisningsteori, differentiated instruction, har använts vid analys av empiri. Resultat: Lärarna betonar att undervisningen av elever med autism i idrott och hälsa bör utgå från en tydlig struktur, där tydligheten och upprepning vid aktiviteter och instruktion  underlättar elevernas lärande. Lärarna gör anpassningar i kursplanen för att alla elever ska kunna delta utifrån sina egna förutsättningar. Undervisningen är fokuserad på de motoriska grundformerna i olika rörelsemoment till exempel hinderbanor. Även aktiviteter som simning, orientering och dans prioriteras som innehåll i undervisningen. Om eleverna inte klarar vissa moment kan läraren välja att ”pysa” eleven, men det sker endast i enstaka fall. Överlag har eleverna inte svårt att nå upp till kunskapskraven. Individuella anpassningar görs bland annat genom att låta eleverna få vara aktiva i en annan undervisningsmiljö (exempelvis i gym), få alternativa vägar i hinderbanor eller förenklade regler i ett spel. Detta görs för att eleverna ska tycka idrott är roligt. Uppnås inte detta kommer dessa elever att sluta vara med och därmed inte heller kunna utvecklas. Slutsats: Analys och slutsatser från studien pekar på att lärarna i idrott och hälsa gör olika anpassningar efter elevernas svårigheter/speciella förmågor, och försöker undvika att eleverna blir isolerade då de redan har svårt med sociala anpassningar. Lärarna arbetar för att eleverna ska nå upp till kunskapskraven och detta utifrån deras egna förutsättningar, vilket ligger i linje med vad som rekommenderas i den didaktiska teoribildningen differentiated instruction. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)