Det betalande sambon - Betydelsen av sambors och makars ekonomiska gemenskap vid bedömningen av bevisbördans placering samt vid frågor om obehörig vinst.
Sammanfattning: Bodelningar mellan sambor respektive makar kan vara problematiska. Det kan uppkomma frågor om hur ett ekonomiskt mellanhavande mellan parterna ska betraktas. I sådana situationer är det vanligt att parterna är oense huruvida mellanhavandet utgör en försträckning, en gåva eller ett bidrag till den ekonomiska gemenskapen. Karaktären av mellanhavandet kan få betydelse för vad vardera parten erhåller i bodelningen. Det är därför i respektive parts intresse att definiera det ekonomiska mellanhavandets karaktär utifrån vad som gynnar dem bäst. Sådana fordringstvister är särskilt problematiska i de fall det råder ekonomisk gemenskap mellan parterna. I dagsläget finns det ingen specifik familjerättslig bestämmelse som reglerar ersättningsrätt från den andra partens egendom med anledning av ett ekonomiskt mellanhavande. Därför hanteras det som en förmögenhetsrättslig fråga. Tvistens utfall påverkas ofta av vilken part som åläggs bevisbördan för sitt påstående. Det kan vara svårt att bevisa sin sak och därför kan placeringen av bevisbördan få avgörande betydelse. Med anledning av den ekonomiska gemenskap som råder mellan sambor respektive makar är det vanligt att de inte upplever ett behov av att upprätta skuldebrev och gåvobrev sinsemellan. Det är ofta först vid upplösningen av ett samboskap eller ett äktenskap som parterna inser betydelsen av en sådan handling. Tidigare avgörandena har avsett rena förmögenhetsrättsliga relationer och har därför inte varit helt jämförbara med anledning av den ekonomiska gemenskap som råder sambor respektive makar ekonomiska gemenskap. I NJA 2019 s. 23 (Den betalande sambon) avgjorde Högsta domstolen (HD) en fråga om bevisbörda mellan sambor. Parterna i målet hade tidigare varit sambor och de var oeniga om karaktären avseende ett ekonomiskt mellanhavande. Den ekonomiska gemenskapen ansågs ha betydelse för bevisbördans placering då det är vanligt med många transaktioner mellan sambor. Av den anledningen ansågs det mer befogat att utgå ifrån att transaktionerna var benefika snarare än försträckningar. Jag delar denna uppfattning och anser att det även står i samklang med den ekonomiska familjerätten i övrigt. Även om placeringen av bevisbördan kan anses rimlig, är det anmärkningsvärt att placeringen kan vara avgörande för en fråga om ersättningsrätt. HD prövade, i samma mål, i andra hand huruvida principen om obehörig vinst kan tillämpas i en sådan situation. Svaret var dock nekande vilket HD grundade på ett flertal skäl. Ett av dessa skäl är att syftet med sambolagen är att reglera frågor som är oundgängliga att reglera mellan parterna. HD ansåg dock inte att det förevarande var en sådan situation och framhöll att sambor kan reglera sådana frågor genom avtal sinsemellan. Den betalande sambon erhöll därför ingen ersättning för den investering som denne gjort i den andra sambons egendom. I doktrin har det efter avgörandet anförts att HD borde ha tillämpat principen om obehörig vinst då sambor respektive makar behöver ett ersättningsskydd i sådana situationer. Avgörandet i denna del kan inte anses vara i samklang med den ekonomiska familjerätten eftersom HD inte tillgodoser sambors respektive makars behov av ersättningsskydd.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)