Metodverifiering av ny upparbetningsmetod för kolhydratfattigt transferrin

Sammanfattning: Transferrin är ett protein som har uppgiften att transportera järn i kroppen. Transferrin är ett glykoprotein med två kolhydratkedjor med två, tre förgreningar med terminala sialinsyror. Antalet sialinsyror ger proteinet olika isoformer och benämns därefter, så som tetrasialotransferrin som har fyra terminala sialinsyror och är den vanligaste förekommande isoformen. Disialotransferrin används som en biokemisk markör för att identifiera individer som har en hög alkoholkonsumtion under en längre period. Disialotransferrin ökar i koncentrationen vid hög alkoholkonsumtion under minst 14 dagar. Den benämns som kolhydratfattigt transferrin (eng. Carbohydrate-Deficient Transferrin, CDT) och analyseras med jonbyteskromatografi. Referensvärdet för CDT är > 2,0 % då en individ har ett alkoholmissburk. Syftet med studien var att undersöka om svarstiden går att förkorta genom att optimera upparbetningen av prover och sedan utföra en metodverifiering. Optimeringen av upparbetningen omfattade en kortare inkuberingstid från nästan ett dygn till 60 minuter, förenklad tillsättning av fällningsreagens och förändrad centrifugering av proverna. I ett inledande försök analyserades 25 serumprover med olika varianter av optimerad upparbetning och resultatet jämfördes mot standardmetoden. Metodverifieringen bestod av analys av 35 serumprover med den nya upparbetningsmetoden vilket jämfördes mot standardmetoden. I analysen jämfördes även precisionen för låg (1,4 % CDT) och hög (3,2 % CDT) kontroll samt två patientprover med ett låg och hög halt av disialotransferrin med den nya metoden. Precisionen för den låga kontrollen och patientprov 1 (CV=18,05 %) visade sig var sämre än för den höga kontrollen och det patientprov 2 (CV=5,79 %). Analys av de 35 proverna visade att det var en bra överensstämmelse mellan metoderna; korrelationskoefficienten var 0,997 och ett parat t-test kunde inte detektera någon statistik signifikant skillnad mellan proverna (95 % konfidensnivå). På grund av den sämre precisionen för låga koncentrationer av disialotransferrin behöver dock den nya upparbetningsmetoden utvärderas ytterligare. Däremot är det bestämningen av CDT-halten runt 2 % som är viktig och den nya metoden har inte sämre variationskoefficient (CV %) än standardmetoden.