Sjuksköterskans preventiva arbete för att förebygga osteoporos hos kvinnor.

Sammanfattning: Bakgrund: Osteoporos är en sjukdom som cirka varannan kvinna riskerar att drabbas av under sin livstid, störst risk inträder efter klimakteriet. Oftast upptäcks inte sjukdomen förrän fraktur uppstått eftersom det kan gå flera år utan att symtom uppstår. Det finns flera sätt att preventivt kunna förebygga osteoporos men något utarbetat verktyg för att upptäcka sjukdomen finns idag inte. Utredningen påbörjas först när patienten upplever smärttillstånd som inte är relaterat till olyckor. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskans preventiva arbete för att förebygga osteoporos hos kvinnor. Metod:En allmän litteraturstudie som grundar sig på nio stycken kvalitativa och kvantitativa artiklar. Efter gängse urvalsförfarande har artiklarna analyserats och sammanställts. Resultat: Tre kategorier uppdagades: synsätt och kunskapssyn, identifiering och stödjande samtal, rådgivning och information. Dessa kategorier visade sig fungera som ett kedjeförlopp och är beroende av varandra där ingen del kunde uteslutas i det preventiva arbetet. I första kategorin framkom det att utbildning ger ett positivare synsätt och viljan att arbeta preventivt ökade. Den andra kategorin visade att utbildning var en viktig faktor för att som sjukskötereska kunna identifiera personer med risk för osteoporos. I den tredje kategorin uppdagades att sjuksköterskan har en viktig roll i rådgivning och stöd för patienterna så att relevant information ges. Slutsats: Det uppdagades vara komplext att som sjuksköterska arbeta preventivt för att förebygga osteoporos hos kvinnor. Det går inte att särskilja de tre kategorierna till fullo, då de är sammanflätade. Det behövs till exempel ett positivt synsätt för att sjuksköterskan skall kunna identifiera kvinnor med risk för osteoporos som sedan leder till rådgivning och stöd.