Musiklärare möter barn med AD/HD "...det är ju bara lite galenskap"

Sammanfattning: Efter att själv ha mött barn med diagnosen AD/HD väcktes det ett intresse för hur skolsituationen ser ut för dessa barn idag. Som musiklärarstudent kändes det extra intressant att titta på just musiklektionerna. Denna uppsats syftar till att undersöka hur musiklärare i grundskolan ser på sin egen undervisning av barn med AD/HD samt vilka särskilda metoder de använder i sin undervisning. Studien är byggd på fyra kvalitativa intervjuer med två kvinnliga respektive två manliga musiklärare som arbetat under olika lång tid i grundskolan. I litteraturkapitlet presenteras litteratur som berör olika pedagogiska metoder och vikt läggs vid begreppet inkludering. I resultatet framgår att samtliga musiklärare menar att relationerna till eleverna är det viktigaste i arbetet med barn med AD/HD, och helt avgörande för hur undervisningssituationen fungerar. Förutom betoningen av att ha en god relation till eleven beskriver informanterna olika arbetssätt som de använder i undervisningen. Studien visar variationer i lärarnas olika arbetssätt. De metoder som används påverkas dels av klassrummets utformning och dels på grund av brist på specialpedagogisk kunskap. Till sist framgår det att musiklärarna inte har någon specialpedagogisk utbildning men att de upplever att det ändå ställs krav på viss specialpedagogisk kompetens.