En studie om det tyska ubåtsvapnets agerande under slaget om Atlanten : ställt i förhållande till Sir Julian Corbetts teorier om sjökrigföring

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Försvarshögskolan/Försvarshögskolan

Sammanfattning:

Syftet med denna studie är att undersöka huruvida den tyska ubåtskrigföringen under andra världskriget använde sig av sjökrigsmetoder som beskrevs av Sir Julian Corbett i början av 1900-talet. För att testa Corbetts teorier studeras slaget om Atlanten 1939 – 1945 som ett empiriskt fall.

Frågeställningen i denna rapport är: Vilka likheter och/eller skillnader finns mellan Sir Julian Corbetts sjökrigsmetoder och det tyska ubåtsvapens agerande under slaget om Atlanten? Metoden som används för denna undersökning är en komparativ metod där slaget om Atlanten studeras som ett fall. Resultatet visar att det finns en del likheter men också skillnader mellan tyskarnas ubåtskrigföring och Corbetts teorier. Corbett menar att syftet med all sjökrigföring är att alltid direkt eller indirekt säkra ett sjöherravälde eller att hindra motståndaren från att säkra den. Det tyska ubåtsvapnet försökte aldrig att etablera ett sjöherravälde utan valde att bestrida och neka britterna ett sådant. Detta gjorde de genom Corbetts metoder fleet in being, nålsticksoperationer och sjöfartskrig. Resultatet visar på en skillnad i metod gällande sjöfartskrig då Corbett menar att den effektivaste metoden är att anfalla fiendens hamninlopp och terminaler medan det tyska ubåtsvapnet bedrev sjöfartskrig ute på öppet hav med goda resultat.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)