Barns samtillblivesler i intra-aktioner med digitala resurser

Detta är en Kandidat-uppsats från Luleå tekniska universitet/Institutionen för konst, kommunikation och lärande; Luleå tekniska universitet/Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Sammanfattning: Vi är mitt uppe i en utveckling som går från att vara ett industrisamhälle till att övergå till ett digitaliseringssamhälle där digitala resurser och digital kompetens blir allt viktigare. Denna utveckling påverkar också förskolans verksamhet vilket har lett till att Skolverket (2016a) kommit med förslag till en ny nationell IT-strategi, där digital kompetens står i fokus. En följd av IT-strategin är att ett förslag har givits till en revidering av förskolans läroplan, Lpfö 98, (Skolverket, 2016b) med nya texter och formuleringar som ska tydliggöra hur barns digitala kompetens ska utvecklas i förskolan. I relation till ett posthumanistiskt perspektiv som betraktar all materia, såväl mänsklig som icke-mänsklig, som performativa agenter är syftet med denna uppsats att genom fyra kvalitativa barngruppsintervjustudier på två olika förskolor beskriva, analysera och kritiskt diskutera de relationer, positioner och processer som barn blir delar av med avseende på en alltmer IKT-präglad förskoleverksamhet och fritid. Studien ger också ytterligare perspektiv på hur förskolan kan förhålla sig till frågan om verksamhetens funktion i barns lärande i en digitaliserad samtid. Studiens resultat och slutsats har landat i en förståelse för hur digitala resurser, den digitala kompetensen och förhållningssättet hos vuxna samt pedagoger har betydelse för barns utvecklingsmöjligheter inom digitaliseringen. I studiens diskussionsdel möjliggör det posthumanistiska perspektivet för nya läsningar och förståelser för förskoleverksamhetens möjligheter och utmaningar, som intra-agerande deltagare i den väv av aktörer i vilken barns utveckling sker.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)