Skarpnäck - ett förhållningssätt till det svenska 80-talets vardagsarkitektur

Detta är en Master-uppsats från Lunds universitet/Institutionen för arkitektur och byggd miljö

Sammanfattning: Det har sagts att alla arkitekturepoker brukar nå sitt bottenmärke någonstans runt 30 år. Under en praktik på ett arkitektkontor upplevde jag det på egen hand när jag arbetade med ett område i Stockholm. Strategin för området är att riva stora delar av dess bebyggelse från 80- och 90-talet. Jag uppfattar strategin som ett uttryck för en allmän impopularitet av arkitekturen från denna period — den arkitektur som är just runt 30 år. På grund av det tror jag det finns en risk att arkitektoniska kvalitéer och kulturhistoriska värden går förlorade. I detta examensarbete utforskar jag hur ett område från 80-talet kan utvecklas på ett annat sätt — i linje med dess karaktär och tidens idéer. Skarpnäck är en söderförort i Stockholm som bebyggdes under 80-talet. Området domineras av bostäder och har en stark karaktär med rik variation i takutformning, balkongplacering och proportioner på fönster. Skarpnäck befinner sig i periferin — både i staden och som vardagsarkitektur. Sedan 80-talet har inga omfattande förändringar skett i områdets karaktär. I den gällande programhandlingen från 2016 har Stockholms stad definierat ett antal områden i Skarpnäck för framtida bebyggelse och i vissa av dessa områden pågår arbete med att ta fram nya detaljplaner. I detta examensarbete har jag gestaltat ett bostadskvarter i Skarpnäck med målet att det ska bidra till att stärka områdets karaktär och upplevelsemässiga kvalitéer. Det andra målet är att belysa en del av de arkitektoniska och kulturhistoriska värden som det svenska 80-talets vardagsarkitektur besitter, där Skarpnäck utgör ett exempel för detta. Som utgångspunkt har jag studerat texter av Charles Jencks och Robert Venturi samt intervjuat en av arkitekterna bakom Skarpnäcks formgivning, Klas Tham.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)