Stoffrika texter och dyslexi : En studie av SO- och NO-lärares kunskap kring specifika läs- och skrivsvårigheter

Sammanfattning: Specifika läs- och skrivsvårigheter är en diagnos som varje praktiserande lärare kommer att möta i sitt yrkesutövande den dag hen lämnar universitetet och påbörjar sin yrkesgärning. Att undervisa elever med specifika läs- och skrivsvårigheter innebär att man som lärare behöver göra anpassningar. Denna studie undersöker SO och NO lärares kunskap om samt förutsättningar att tillägna sig kunskap om specifika läs- och skrivsvårigheter. Studien består av en enkätstudie med 152 respondenter samt uppföljande intervjuer med 8 SO och NO lärare i högstadiet. Resultatet visar på stor spridning i kunskapen om specifika läs- och skrivsvårigheter och endast ett fåtal uppger att de får gedigen och kontinuerlig fortbildning kring specifika läs- och skrivsvårigheter. Cirka en fjärdedel uppger att de inte fått någon utbildning kring specifika läs- och skrivsvårigheter. Samtidigt så har närmare två tredjedelar av respondenterna läst in sig kring specifika läs- och skrivsvårigheter på egen hand.  Studien visar att drygt hälften fått med sig kunskap om specifika läs- och skrivsvårigheter i sin grundutbildning. I intervjuerna framkommer det att samtliga lärare gör anpassningar men att det ofta handlar om att tillgodose tillgång till avskalat, förenklat material och digitalt stöd i form av inläst material. Samtidigt berättar flera av respondenterna att eftersom de själva inte har koll på de digitala hjälpmedlen så blir många elever lämnade i att lära sig detta själva. Samarbetet med speciallärare och specialpedagog varierar stort. I många fall finns ett gott samarbete men i andra fall har man endast haft kontakt med denna yrkeskategori i samband med överlämningar. Slutsatsen blir således att lärare i högstadiet har en varierande kunskap om vad det innebär att undervisa elever med specifika läs- och skrivsvårigheter och att en stor del av lärarkåren ombesörjer sin egen fortbildning i ämnet.