En studie av hållbar växtnäringstillförsel vid ökad ekologisk produktion i Sverige

Sammanfattning: Målsättningen för ekologisk produktion är att producera produkter av hög kvalitet och samtidigt visa omsorg om natur och ekosystem. De ekologiska regelverken syftar till att minimera användning av ändliga resurser samt att bygga upp markens bördighet, vilket är bakgrunden till att exempelvis mineralgödselkväve inte är tillåtet och att man istället ska cirkulera den växtnäring som finns i livsmedelssystemet. Idag används en mängd olika gödselmedel inom ekologisk produktion. Vanligast är att använda stallgödsel från den egna gården eller inköpt från andra ekologiska eller konventionella gårdar. Växtodlingsgårdar och trädgårdsodling som inte har tillgång till stallgödsel har möjlighet att använda andra gödselmedel, ofta kallade specialgödselmedel. Fram till 2030 har nya politiska mål tagits om att öka den ekologiska arealen från 18 till 30 procent av den totala jordbruksmarken. Räcker dagens specialgödselmedel till en ökad ekologisk produktion på växtodlingsgårdar där inte stallgödsel är tillgängligt? Vilka nya möjligheter finns för en hållbar växtnäringsförsörjning på gårdar utan tillgång till stallgödsel? Störst potential vad gäller mängd växtnäring att cirkulera från samhället finns i urin och fekalier. Att sluta detta kretslopp skulle minska behovet av konventionell fosfor- och kvävegödsel och det går i linje med ekologisk produktions målsättning att utnyttja lokala växtnäringsresurser. Det finns dessvärre risker med återföringen av avloppsprodukter, speciellt avloppsslam, eftersom att det kan innehålla föroreningar. För att kunna använda avloppsprodukter krävs att avloppssystemet utvecklas för att kunna avskilja dessa. Ny forskning görs på förbränning av slam och att utvinna ren fosfor ur askan men även om hur separering av urin och fekalier kan genomföras, samt att torka urinen för att få högre koncentration av näringsämnen.