Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn med smärta relaterat till fysiskt trauma prehospitalt

Sammanfattning: Ambulanssjuksköterskan ansvarar för en avancerad individanpassad omvårdnad i enoordnad prehospital miljö. Barn skall vårdas av personal som kan möta barnets fysiskaoch psykiska behov. Skadehändelser är den vanligaste orsaken till att barn vårdas påsjukhus eller avlider. I det pre operationella barnstadiet (2-7 år) är olycksfall denvanligaste orsaken till smärta. Forskning har dock påvisat brister i vården av barn medsmärta prehospitalt. Syftet med studien är därför att beskriva ambulanssjuksköterskansupplevelse av att vårda barn (2-7 år) med smärta relaterat till fysiskt trauma prehospitalt.Studien har en kvalitativ induktiv ansats och data har inhämtats från sex informanter.Intervjuerna har bearbetats utifrån en manifest innehållsanalys som presenteras i subkategorieroch kategorier. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskan möter barnetsförutsättningar och på ett följsamt sätt möjliggör förtroende och skapar delaktighetsamtidigt som föräldrarna bejakas. Ambulanssjuksköterskan är följsam i sin bedömningmen kan uppleva svårigheter hos det pre operationella barnet. Ambulanssjuksköterskanhanterar och förstår konsekvenserna av olika behandlingar och väljer metoder efterbarnet. Intranasala alternativ samt inhalationer av gasblandning med 50 procent Lustgasoch 50 procent Syrgas upplevs gynnsamt. Samtidigt påverkade synen på smärtabehandlingen. Ambulanssjuksköterskan upplever barriärer i dialog, rutin,smärtskattningsskalor samt kunskap och erfarenhet vid barntrauma. Barntrauma upplevsockså kunna ge upphov till ångestkänslor. Samtidigt var tilltron till den egnasmärtbehandlingen framträdande. Ambulanssjuksköterskans förfarande möjliggjorde ettvårdvetenskapligt vårdande med utgångspunkt i den vårdande relationen och gavadekvat behandling. Samtidigt kunde svårigheter i bedömning, behandling ochomhändertagande orsaka både vårdlidande och sjukdomslidande för barnet. Därförförordas kunskaps- och erfarenhetsmässig fortbildning, att fler icke invasiva samtsmärtfria behandlingsmetoder tillhandahålls prehospitalt samt att vidare forskning ombarn och smärta i den prehospitala sjukvården bör bedrivas.