Administration eller utveckling? Bedömning, sakkunskap och byråkratisering i en kulturförvaltning

Sammanfattning: Kulturpolitik har kommit att kritiseras i mediedebatten för att utöva för mycket styrning på kulturen. Forskning har visat på hur kulturen har fått minskad status inom politiken och hur kulturen har kommit att instrumentaliseras för att göras legitim. Det saknas dock forskning på hur bedömning av offentlig kultur görs. Syftet med denna studie är att studera hur anställda på en regional kulturförvaltning upplever bedömnings- och utvärderingsarbetet och hur det kan förstås i relation till förvaltningens och politikens mål. Studien är en fallstudie där tolv anställda på en regional kulturförvaltning intervjuats och en observation genomförts. Den teoretiska utgångspunkten har varit Webers teorier om byråkrati och rationalitet, Adornos kritik av administration och kultur, professionsteori samt teori om administration och organisation. Studien visar att de anställda strävar efter sakkunnighet och objektivitet i bedömningen, men arbetet begränsas av en stelhet i förvaltningen och politiken som gör att få förändringar sker. På grund av en hierarkisk organisation, har de anställda svårt att nå ut med information till politiken. Studien visar på att den politiska stelheten kan förklaras av att bedömningarna kan ses vara drivna av en materiell rationalitet, vilken krockar med den byråkratiska organisationens formella rationalitet. Detta gör att de anställda på förvaltningen även måste förhålla sig till statistik och framhålla instrumentella värden för att på så vis legitimera arbetet och framställa det som rationellt ur en ekonomisk logik. I denna process riskerar dock förvaltningens verksamhet förskjutas till att handla om något annat än kultur.