130 kilo muskler, en polisiär förutsättning? : En kvalitativ studie om polisers tal om övergången från teori till praktik

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier; Uppsala universitet/Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Sammanfattning:

Denna studie syftar till att ur ett pedagogiskt perspektiv se hur svenska Polisens lärande i specifika situationer ser ut, där konflikthantering får statuera exempel. För ökad förståelse och en tydligare bild av myndigheten presenteras inledningsvis tidigare forskning inom området samt ett avsnitt som redogör för polisutbildningen i stort. De teorier som används innefattar aspekter som socialiseringsprocesser, en ledsagande diskurs samt den hermeneutiska spiralen. Studien är gjord med kvalitativ ansats där sex semistrukturerade intervjuer genomförts. Urvalet av informanter har gjorts utifrån deras befattningar inom poliskåren. Resultatet visade att polisutbildningen kan ses som problematisk på så sätt att de styrdokument utbildningen baseras på visar hur det bör vara, men inte några explicita förhållningssätt eller praktiker. Detta lämnar ett tolkningsutrymme vilket skapar diskrepans mellan teori och verklighet, praktiken. Alla studenter har olika förutsättningar och erfarenheter (social och historisk placering) och måste i det avseendet mötas på olika sätt för att tillgodogöra sig den förmedlade kunskapen på bästa sätt. De praktiska inslagen under utbildningen måste vara generaliserade och förenklade, och delarna kan då uppfattas som svåra att sättas in i en helhet utifrån den hermeneutiska spiralens princip. Polishögskolan blir då en plats där det är ”talet om” poliser och deras uppdrag som förmedlas, och studenten lär sig att agera i egenskap av polis, inte att bli polis. Där skapas en attityd till styrdokumenten och ett kollektivt sätt att förhålla sig, något som vi valt att kalla för ”hållning”. Hållningen har visat sig vara tudelad, en är polisrollen och en är kårandan. Dessa ses som två delar av samma lärandeprocess. De är inte varandras motsatser, utan är olika uttryck för lärandet och polisfunktionen. Konflikter och konflikthantering har visat sig utgöra en stor del av polisernas självbild. Utbildningen förmedlar även i detta avseende den allmänna förklaringen vilket utvecklar en reflexiv hållning till konflikter, vilken omprövas och omsätts till ny kunskap i kontakt med fältet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)