Den (o)föränderliga staden - en studie av stadsplaneteorier : The (un)changeable city - a study of urban planning theories

Sammanfattning: Som analysen framhäver så innehåller stadsplanetyperna spår av varandra. Då stadsplanering är en lagrande, oändlig process, där vår tids stadsplaneringsbygge lagras på äldre stadsplanering, innehåller alla våra kända stadsplaneideal någon form av äldre ideal. De olika stadsplanetyperna differentierar sig snarare genom tillägg till äldre bebyggelse än helt nya ideal. Det Antika stadsidealet finns i de flesta, ursprungligen antika städer, såsom alla ”Chester”-städer och London I England. Samtidigt finns det medeltida idealet även där med kyrkorna centralt placerade i staden. Renässansstaden finns genom rutnätsplanen och radiära stadsplanen med de långa gatorna som löper linjärt och diagonalt. Industristaden finns genom de utvidgade paradgatorna och tätare bebyggelse, samtidigt som trädgårdsstaden, det konstnärliga och rekreationsytorna finns, som exempelvis Hyde Park. Detta visar att alla dessa stadsplaner bygger på varandra och inte står ensamma i sin gestaltning. Det är lättare att bygga ut städer med ny bebyggelse och nya ideal än att riva den gamla. Idealen i sig har inte förändrats. Studien visar att städernas funktion har växlat, men alltid försökt bibehålla en balans mellan funktion och rekreation, som ”revolutionen” på 1800–1900-talet med Sitte och Howard och Salt, Owen och Ledoux vittnar om. Revolutionen innefattar nu också ett krav på hållbarhet som är svårt att tillgodose men som likväl behöver beaktas i framtida stadsplaneringar.