Språkutveckling genom sociala samspel : En empirisk studie om lågstadieelevers samtalsstrategier i svenskundervisningen

Sammanfattning: En förmåga i kommunikation och socialt samspel krävs för att kunna utvecklas och delta i såväl skolan som i samhället. Dock finns det en oro för elever språkliga förmåga vid skolstart. Tidigare studier belyser att språket och den beskrivande förmågan kan utvecklas genom muntligt berättande och sociala samspel. Syftet med vår studie är att genom samtalsanalys (CA) studera deltagande elevers samtal i en bestämd aktivitet. Vi vill även studera hur lärare och elever eventuellt påverkar samtalen. Studien har en kvalitativ ansats och empirin utgörs av ljud- och videoinspelningar som omfattar åtta tillfällen på två olika skolor, när eleverna spelar Med andra ord. Resultatet visar att eleverna använder olika strategier inom CA för att kommunicera och göra sig förstådda i ett samtal, samt att den kommunikativa miljön karaktäriseras av sociala samspel där eleverna anammar kunskaper från varandra samt läraren i samtalen. Genom de sociala samspelen skapade eleverna en samkonstruktion, där de hjälptes åt att konkretisera objekten vilket möjliggjorde för en förbättrad helhetssyn. Studiens centrala slutsats är att eleverna stöttade och påverkade varandra genom tillämpandet av olika samtalsstrategier i aktiviteten, samt att lärarens didaktiska tillvägagångssätt påverkade elevernas strategier för kommunikation. Den didaktiska implikationen för yrkesverksamheten som lyfts fram är att lärare i ämnet svenska bör skapa förutsättningar för sociala samspel där eleverna kan kommunicera och på så vis utbyta kunskaper mellan varandra, vilket i sin tur gynnar språkutvecklingen och den beskrivande förmågan. En vetenskaplig implikation för vidare studier är således att undersöka fenomenet ur en längre tidsaspekt samt komplettera empirin med intervjuer.