Reproduktionsstyrning med hjälp av progesteronmätning i mjölkkobesättning : validering och tillämpning av en portabel ELISA mätare

Sammanfattning: Det finns en direkt koppling mellan den allt högre mjölkavkastningen hos våra mjölkraser SRB och SLB och vissa reproduktionsstörningar. Posten fruktsamhet är idag den största utslagsorsaken i kokontrollen. Högre produktionsnivåer leder till kortare och mer svårupptäckta brunster eller t o m till att brunst helt uteblir. Det tar också längre tid för kon att komma i brunst efter kalvning. Allra tydligast ses detta hos gruppen förstakalvare. Vikten av brunstpassning blir m a o allt större samtidigt som resurserna att utföra densamma blir allt knappare. Ett hjälpmedel vid brunstpassning och dräktighetsdiagnostik är mätning av P4 (progesterone) koncentrationer i mjölk och blod. Därför har vi i denna studie utvärderat och tillämpat ett portabelt och lättanvänt instrument baserat på ELISA teknik för mätning on-farm av P4. I vår försöksgrupp har det ingått kvigor och förstakalvare av raserna SRB och SLB (sammanlagt 95 djur). Eftersom användningen av nya reproduktionstekniker såsom embryotransfer (MOET) har stor betydelse i ett globalt perspektiv har vi även gjort P4 mätningar på kvigor som använts i ett standardiserat MOET program. Vår utvärdering av instrumentet har visat att mätnoggrannheten är tillfredställande för mätning av P4 i såväl serum, plasma som mjölk. Bäst resultat ses på prover tagna i plasma och serum. Vi har också sett att mätning vid dag 0 i brunstcykeln av P4 är ett bra komplement till andra metoder för att avgöra när insemination skall utföras. Mätningar av P4 på dag 0 och 20 i brunstcykeln har ett positivt samband med dräktighetsutfallet. Vi fann även att god embryomorfologi hade en positiv korrelation med förväntade progesterone profiler. Sammanfattningsvis kan sägas att reproduktionsstyrning m h a P4 mätning erbjuder ett gott komplement till andra hjälpmedel.