Är lagstiftning ett bra verktyg för att uppnå ett mer jämställt uttag av föräldraledighet?

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar samspelet mellan moral och rätt samt lagstiftarens utrymme för att förändra medborgarens beteende genom lagstiftning. Den rättspolitiska debatten på familjerättens område har under senare år präglats av en strävan att uppnå ett mer jämställt uttag av föräldraledighet. Från att ha haft en roll av att anpassa lagstiftningen efter samhällsutvecklingen på familjepolitikens område väljer nu lagstiftaren att genom reformer försöka ändra familjernas uttag av föräldraledighet. Lagstiftningen ses som ett verktyg för att försöka driva fram en utveckling mot en mer jämställd parrelation. Uppsatsen behandlar frågan om lagstiftningsvägen är den bästa vägen att gå för att få till stånd en sådan förändring. Utifrån ett teoretiskt perspektiv med grund i Habermas, Christensens, Stjernquist och Widerbergs teorier behandlar uppsatsen förslaget om en eventuell ökad individualisering av föräldraledigheten och eventuella konsekvenser av en sådan reglering. I uppsatsens analytiska del reflekterar jag över vilka normativa grundmönster som genomsyrar våra rådande familjemönster och hur de grundmönsterna påverkar uttaget av föräldraledighet. Detta efterföljs av en diskussion om huruvida lagstiftning är ett bra verktyg för att uppnå ett jämställt uttag av föräldraledighet samt om en förändring mot ett mer jämställt uttag av föräldraledighet är möjlig.