Att schemalägga läkare efter behov på Sahlgrenska Universitetssjukhus - En fallstudie på Sahlgrenska Universitetssjukhus

Sammanfattning: Schemaläggning av läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhus sker idag manuellt. Det är en tidskrävande och komplex uppgift, eftersom flera krav skall tillfredsställas för att lyckas få rätt antal läkare som bemannar verksamhetens olika avdelningar. Ett problem som diskuteras är att schemaläggningen av läkarresurser idag baseras utifrån läkarnas preferenser istället för det aktuella behovet av patientvård. Uppsatsen undersöker schemaläggning av läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhus på den operativa nivån. Syftet med denna uppsats är att kartlägga och analysera den nuvarande planeringsprocessen för den operativa schemaläggningen av läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhus och ge förslag på hur den kan effektiviseras. Studien använder utgår från en kvalitativ forskningsansats där empirin består utav intervjuer av schemaläggare på sjukhuset, två administrativa schemaläggare och en läkare som schemalägger. För att få en bredare förståelse för schemaläggning har även två expertintervjuer genomförts. En med Ritva Rosenbäck som arbetare med att effektivisera flöden inom industri och vård och en med Jeppesen som under rådande pandemi hjälp Karolinska sjukhuset i Solna och Huddinge att schemalägga sjuksköterskor och undersköterskor. Vidare har tidigare forskning inom ämnet schemaläggning och kapacitetsplanering används som utgångpunkt i teorin. För att kunna schemalägga efter behov behöver man skapa sig balans mellan behov och kapacitet från början, det vill säga på den taktiska nivån. Genom att skapa en balans mellan kapacitet och behov ger det bättre förutsättningar att hantera variationer i efterfrågan. På Sahlgrenska så saknas det en förståelse yrkesgrupper emellan vilket gör att uppsatsen belyser olika slutsatser där god kommunikation är framgångsfaktorn i förändringsarbeten eftersom de främjar motivation och engagemang hos medarbetarna. Möjligheten att påverka sitt schema är viktigt då en schemaläggning måste vara rättvis samtidigt som vårdbehovet måste kunna balanseras. Det nuvarande schemaverktyget anses vara bristfälligt. Detta gör att ett nytt schemaläggningsverktyg blir nödvändigt för att underlätta schemaläggningen. Uppsatsen empiriska material representerar inte hela Sahlgrenskas schemaläggning och det hade därför varit av intressant för uppsatsen att inkludera fler avdelningar och fler 4 schemaläggare i empirin. För vidare forskning hade det också varit intressant att undersöka hur en centraliserad schemaläggningsenhet skulle effektivisera schemaläggningen.