Svårigheter vid undersökning och bedömning av bristningar efter vaginal förlossning ur ett barnmorskeperspektiv
Sammanfattning: Av de kvinnor som genomgår vaginalförlossning drabbas 85% av förlossningsbristningar, och följderna av dessa kan variera från lätta besvär till svåra komplikationer. En förutsättning för att kvinnan ska få rätt behandling är en korrekt diagnostik. Majoriteten av bristningarna handläggs av barnmorskor, och tidigare forskning har visat att kunskapen och kompetensen inom området varierar. Studiens syfte var att kartlägga svårigheter i barnmorskors arbete med att undersöka och bedöma vaginalbristningar efter förlossning. En enkätundersökning med barnmorskor som handlagt 72 förlossningar på en mellanstor förlossningsklinik vid ett svenskt sjukhus genomfördes under en period av 7 veckor. Resultatet visade att de vanligaste hindren vid granskning av bristningar var blödning och smärta hos patienten och de vanligaste svårigheterna var att identifiera strukturer och vävnader i bristningen. I en fjärdedel av fallen tog handläggande barnmorska stöd av kollega eller läkare, och några barnmorskor skattade sin kunskap och kompetens inom området som otillräcklig. Behovet av kollegialt stöd och av fortbildning och träning uttrycktes hos barnmorskor med både kort och lång erfarenhet. Det finns ett behov av fortsatt forskning om blödning som hinder för bedömning av förlossningsbristningar och av utvärdering av smärtlindringsmetoder.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)