Själslig omvårdnad vid livets slut

Sammanfattning: Bakgrund: Patienter och anhöriga vill ha själsligt stöd från sjuksköterskor när patienter vårdas i livet slut. Sjuksköterskans stöd kan visas genom samtal, tydlig kommunikation, empati, förståelsen att utföra religiösa ritualer och viljan att finnas till för patienten och dess anhöriga. Problemformulering: Tidigare forskning visar också att patienter och anhöriga är i behov av själsligt stöd från sjuksköterskorna. Sjuksköterskans erfarenheter av att ge själslig omvårdnad bör undersökas för att skapa ytterligare kunskaper inom ämnet. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge själslig omvårdnad till patienter vid livets slut. Metod: En allmän litteraturöversikt utfördes. Sju kvalitativa och tre kvantitativa artiklar granskades. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl+ och PubMed. Resultat: Majoriteten av sjuksköterskorna var eniga om att utbildning inom själslig omvårdnad var nödvändig för att utveckla kunskapen om omvårdnad vid livets slut. Exempel på brister som sjuksköterskorna kunde se inom den själsliga omvårdnaden var brist på kunskap, brist på vilja, rädsla och tidsbrist. Sjuksköterskorna ansåg att själsligt stöd var viktigt för både patient och anhöriga. Slutsats: Ytterligare forskning inom området krävs för att bredda sjuksköterskors kunskap om själslig omvårdnad vid livets slut.Vidareutbildningsinsatser inom ämnet bör utvecklas och implementeras i omvårdnaden.