Strafflindring vid provokativa åtgärder - En rättsideologisk analys med utgångspunkt i NJA 2011 s. 638

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Att polisen använder sig av provokativa åtgärder i brottsbekämpningen är i viss mån accepterat i Sverige. Brottsprovokation och bevisprovokation anses vara nödvändiga metoder för att bekämpa allvarlig och organiserad brottslighet och har blivit ett allt vanligare inslag i polisens arbete sedan början av 1980-talet. Sedan dess har även en förändring skett vad gäller inställningen till den provocerades straffrättsliga ansvar. Tidigare kunde provokativa åtgärder beaktas i den straffrättsliga prövningen endast i extrema fall av provokation, då polisen agerat uppenbart otillbörligt. Efter ett antal domar från Europadomstolen, särskilt i fallet Teixeira de Castro mot Portugal, stod det klart att provokativa åtgärder som innehåller otillbörliga inslag kan innebära en kränkning av den misstänktes rättigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen. Efter dessa avgöranden har flera svenska fall av provokation prövats i högre instanser i ljuset av Europakonventionen. Idag är ett möjligt resultat av en otillbörlig provokation att den tilltalade medges strafflindring enligt 29 kap. 5 § BrB, på grund av att dennes rättigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen har kränkts. Om rätten till en rättvis rättegång blivit oåterkalleligen undergrävd kan dock inte strafflindring bli aktuellt, då åtalet i en sådan situation ska lämnas utan bifall. I denna uppsats undersöks förutsättningarna för att strafflindring ska medges då en otillbörlig provokation förekommit, samt vilka argument som presenterats för en sådan lösning. Jag undersöker även de rättsideologiska syftena bakom såväl straffet i stort som strafflindringsgrunderna i 29 kap. 5 § BrB. I analysen diskuteras om inte strafflindring vid provokativa åtgärder rimmar illa med de rättsfilosofiska syftena bakom straffet. Jag argumenterar även för att det i den straffrättsliga bedömningen bör göras en tydligare åtskillnad mellan å ena sidan bevisprovokation och å andra sidan brottsprovokation.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)