Vad gör skolrummet med oss som lärande subjekt? : En studie kring minnen av klassrumsmiljöer och elevers subjektskapande

Sammanfattning: Jag har i den här uppsatsen undersökt hur själva klassrummet som både materiellt och diskursivt rum är delaktigt i den subjektsskapande processen. I detta har jag använt mig av olika inspirationskällor. Dels har jag inspirerats av fysikern Karen Barards onto-epistemoligiska teori i vilken det materiella tillskrivs en påverkansmöjlighet i hur vi förstår oss själva och vad som händer med oss och dels Gilles Deleuze idéer kring flöden och tillblivelser för att försöka förstå hur ett klassrum kan skapa olika möjligheter och begränsningar. Dessutom har jag använt Michel Foucaults tankar om hur rummet kan förstås som en diskursiv kontrollmekanism, tankar som han utvecklat i texten ”Fogliga kroppar”. Min undersökning har även en poststrukturalistiskt feministisk utgångspunkt. Metodologiskt använder jag mig av det som brukar benämnas ”kollektivt minnesarbete”. Detta innebär att jag har använt mig av mina egna och en annan lärares nedtecknade minnen för att undersöka den subjektskapande processen. Jag har prövat hur det går att förstå klassrummets utformning, bänkarnas placering, stolarnas tilltal, svarta tavlans roll, papper och färger som används med mera i formandet av oss som subjekt. Min ambition är att, genom att tillämpa olika teorier, skapa andra, olika och nya sätt att betrakta det pedagogiska rummet. Detta innebär en strävan bort från en subjektssyn som menar att vi formas som lärande subjekt enbart diskursivt, oavsett materialitet. Istället vill jag försöka förstå den roll det fysiska klassrummet och dess material spelar i denna process.