Staten och kapitalet - en komparativ analys av aktörskap och kapacitet i Sveriges och Frankrikes nationella handlingsplaner om företagande och mänskliga rättigheter

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Mänskliga rättigheter

Sammanfattning: Länge har man kunnat läsa rapporter om tvångsarbete, barnarbete och andra missförhållanden i produktionskedjor. Den här uppsatsen tar sig därför an ämnet multinationella företags ansvar för mänskliga rättigheter. Materialet som analyseras är Sveriges respektive Frankrikes nationella handlingsplan om företagande och mänskliga rättigheter, genom en komparativ analysmetod. Det görs mot bakgrund av David Jason Karps kapacitetsteori som bygger tesen att företag och icke-statliga aktörer av viss kapacitet innehar aktörskap och därför en plikt att värna mänskliga rättigheter. Det argumenterar för att stater kan lagstifta om människorättsansvar för företag. Begreppet soft law kommer också beaktas i uppsatsen. Frågan som ställs till materialet är hur aktörskap och kapacitet identifieras i respektive handlingsplan, och om skillnad finns mellan Frankrike och Sverige. Forskning om corporate social responsibility (CSR) är bortvald då det är ett samlingsbegrepp som täcker mer än det jag ämnar undersöka. Det finns begränsat med forskning på området i övrigt. I Frankrike finns en lagstiftning som binder franska företag att respektera mänskliga rättigheter, medan Sverige inte har en jämförlig lag. Resultatet är att kapacitet och aktörskap ges kontinuerligt till andra än staterna i respektive handlingsplan, bland annat till företag, medier och människorättsorganisationer. Frankrike är mer offensiva i sitt sätt att angripa frågan om mänskliga rättigheter och företagande. Sverige påvisar inte lika hög angelägenhet. Båda stater använder sig av soft law-ramverk i större utsträckning än “hard law”. Följaktligen nås slutsatsen att Sverige bör lagstifta på området då det frekvent ges belägg för att företag ska kunna vara förpliktade genom lag att respektera mänskliga rättigheter. Frankrike bör i sin tur fortsätta driva frågan på EU-nivå och åtgärda de svagheter som återfinns i deras lagstiftning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)