Att vårda asylsökande gravida kvinnor. En intervjustudie med barnmorskor inom mödrahälsovården utifrån en hermeneutisk livsvärlsansats

Sammanfattning: Bakgrund: Globalt ses en ökad internationell migration där Sverige varje år tar emot tiotusentals asylsökande. De asylsökandes rättigheter skyddas av internationella deklarationer och konventioner om mänskliga rättigheter, där rätten till hälsa är central. Ändå lider asylsökande av hög grad av ohälsa, mycket till följd av deras status som asylsökande och den utsatthet som det medför. Att dessutom vara gravid gör dem extra utsatta trots att de har rätt till mödrahälsovård på samma villkor som icke-asylsökande i Sverige, då de inte har rätt till övrig sjukvård. Barnmorskor inom mödrahälsovården arbetar för vård på lika villkor utifrån kompetensbeskrivningen och den etiska koden, men utifrån lagstiftningens begränsningar riskerar barnmorskorna ställas inför professionsetiska dilemman i vården av asylsökande gravida kvinnor. Syfte: Att förstå hur barnmorskor upplever det är att vårda asylsökande gravida kvinnor inom mödrahälsovården i Sverige. Metod: Två fokusgruppsintervjuer med sammanlagt åtta barnmorskor utfördes under våren 2013 på barnmorskemottagningar i två av Sveriges större städer. En hermeneutisk livsvärldsansats har använts för datainsamling och analys av materialet, som har resulterat i tre teman med underteman samt en helhetstolkning. Resultat: Analysen visar att barnmorskorna inom mödrahälsovården hade svårt att tillfredsställa de asylsökande gravida kvinnornas behov, som många gånger låg utanför mödrahälsovården. Graviditeten hade heller inte någon central plats i kvinnornas liv och kvinnornas situation som asylsökande ledde till att barnmorskorna fick mindre tid att fokusera på graviditeten. Konklusion: De asylsökande gravida kvinnornas omfattande behov relaterat till deras asylsökande status gör att de efterfrågar sådant som ligger utanför barnmorskornas profession. Barnmorskornas roll kan därmed upplevas underordnad asylprocessen, vilket gör att barnmorskorna tvingas kompromissa med sin definierade yrkesroll för att tillfredsställa rätten till hälsa och kvinnornas samtliga behov utifrån ett helhetsperspektiv. Utifrån detta behöver mödrahälsovårdens organisation, kompetens och samarbete med övriga instanser ses över liksom basprogrammet för kvinnor med utökade behov av detta slag.