IAS 41 - Värdering av skog

Sammanfattning: Införandet av standarden IAS/IFRS i Sverige är en effekt av den internationalisering som skett de senaste åren. En stor skillnad märks bland de företag som nu måste redovisa tillgångar till verkliga värden istället för som tidigare till historiska värden. Skogskoncernerna ställs inför ett sådant faktum. Effekten blir att en mer rättvisande bild av skogens värde uppkommer. De intervjuade företagen, Bergvik Skog AB, Holmen, SCA, Sveaskog och Öhrlings PricewaterhouseCoopers håller med om att dolda värden försvinner och en mer rättvisande bild uppkommer men anser även att IAS 41 inte är direkt anpassat för nordiskt skogsbruk och att endast en approximation av det verkliga värdet kan uppnås. Respondenterna åsyftar särskilt på de lagstadgade återplanteringskostnader som inte får vara med i beräkningarna enligt en bokstavstolkning av IAS 41 men som ändå tas med av svenska skogsbolag. IAS 41 förespråkar främst att skogstillgångarna ska värderas enligt rådande marknadspriser. Då det saknas transaktioner av skogsmark i de storlekar våra respondenter har blir följden att marknadspris inte kan tillämpas. Företagen får därför använda sig av en alternativregel, nuvärdesberäkningen. Denna baseras på att de närmaste 100 årens kassaflöden diskonteras tillbaka till nutid med en diskonteringsränta som för samtliga företag i uppsatsen visade sig vara 6,25 %. Uppsatsens arbete startades med att den teori som finns inom området samlades in och senare ställdes mot de telefonintervjuer som vi genomförde. Analysen ställer således empirin mot teorin och leder till en slutsats. Vår uppsats visar att IAS 41 inte är fullt tillämpad för svenskt skogsbruk men att den ändå fungerar tillfredställande om inte en bokstavstolkning av standarden efterlevs.