Fel ingång - rätt utgång? - En granskning av rättsmedicinsk sakkunnigbevisning vid dödligt våld

Sammanfattning: Den sakkunniges roll är att hjälpa domstolen vid bevisvärderingen genom att tillhandahålla sin sakkunnigkunskap. Det har i flera olika sammanhang framförts kritik mot att domstolar inte kritiskt granskar sakkunnigutlåtanden. Vid mål som rör våld med dödlig utgång utgör den rättsmedicinska obduktionsrapporten en viktig del i bevisningen. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt den rättsmedicinska bevisningen värderas korrekt och att rättsläkare och jurister förstår varandra. Utgångspunkten för framställningen är att undersöka i vilken mån underlag och grunder för den rättsmedicinska bedömningen är transparenta. Uppsatsens syfte är att granska i vilken mån det rättsmedicinska sakkunnigbeviset är transparent för att möjliggöra för domstolen att avgöra de medicinska fyndens beviskraft och – i möjligaste mån – undvika felkällor vid bevisvärderingen. Uppsatsen påvisar brister i transparensen både beträffande vilka ingångsdata som rättsläkaren haft tillgång till och beträffande vilka icke-medicinska omständigheter som haft inverkan på rättsläkarens bedömning av dödsorsak och dödssätt. Av det material som ingått i granskningen angavs i de flesta fall i obduktionsrapporten vilka utredningshandlingar som rättsläkaren haft tillgängliga vid obduktionen. Dock saknade många handlingar tillräckliga uppgifter för att identifikation av respektive handling skulle vara möjlig. I flera obduktionsrapporter angavs vidare att andra omständigheter än de medicinska fynden beaktats vid bedömningen av dödsorsak och dödssätt. I många av dessa fall är det dock inte möjligt för domstolen att avgöra vilka omständigheter som åsyftas samt i vilken mån sådana omständigheter inverkat. Undersökningen identifierar härmed brister i transparensen avseende vilka icke-medicinska omständigheter som inverkat på rättsläkarens bedömning av dödsorsak och dödssätt. Framställningen åskådliggör att en sådan brist i transparensen kan medföra fel vid bevisvärderingen. Det föreligger vid bristande transparens risk för fel såsom dolda dubbelräkningar, övervärdering av utlåtanden med felaktiga ingångsdata, att vissa processuella förutsättningar inte kan upprätthållas och att rättsläkaren riskerar att få en roll som domare i juridiska spörsmål. Granskningens resultat tyder på att muntligt förhör med rättsläkaren ökar transparensen och därigenom utgör ett viktigt verktyg för domstolen att granska den rättsmedicinska bedömningen. Det muntliga förhöret kan öka domstolens kunskap om vilka ingångsvärden som legat till grund för den rättsmedicinska undersökningen samt i vilken mån dessa inverkat på rättsläkarens utlåtande. Genom det muntliga förhöret förbättras rättens möjlighet att bedöma obduktionsrapportens robusthet och beviskraften hos den rättsmedicinska bevisningen.