"Inte sjutton läser man alla de där papperna man får" : En kvalitativ studie om hur MiFID II påverkat Principal agent problem vid investeringsrådgivning

Sammanfattning: Bakgrund: Den tredje januari 2018 trädde EU-direktivet Markets in Financial Instruments Directive II (MiFID II) i kraft. Direktivet ämnar öka investerarskyddet genom att eliminera informationsasymmetri och intressekonflikter på finansmarknaden, och samtidigt harmonisera reglerna mellan EU-länder. Inom investeringsrådgivning innebär det nya regelverket ökad dokumentation, ett större fokus på att försäkra sig om att investerarna förstår risker, hårdare krav på hur avgifter kommuniceras och striktare regler kring incitament. Allt detta för att skydda investerarna, som ofta visat sig ha en bristfällig finansiell kunskap och ett lågt intresse för privatekonomi. Syfte: Syftet med uppsatsen är att utifrån värdepappersföretagens perspektiv skapa förståelse för vilken påverkan EU-direktivet MiFID II har haft på principal-agent problem som uppstår vid investeringsrådgivning. Genomförande: Uppsatsen är en kvalitativ fallstudie. Vidare har ett fenomenologiskt forskningsperspektiv använts, med en abduktiv ansats. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sammanlagt sju respondenter som alla jobbar på värdepappersföretag, vilka valdes ut med ett målstyrt bekvämlighetsurval. Resultat: Uppsatsen kommer fram till att principal-agent problemen inom investeringsrådgivning inte har eliminerats. Informations- asymmetrin är enligt vår tolkning av de traditionella teorierna närmast obefintlig, men utgör fortfarande ett stort problem på grund av investerarnas ointresse och relativt låga förmåga att ta till sig informationen. Vi argumenterar därav att dessa dimensioner bör inkluderas i teorin för vilka trösklar som kan orsaka informationsasymmetrin. Intressekonflikterna har reducerats, men finns till viss mån fortfarande kvar. Motivationen att agera i ett egenintresse har dock inte påverkats. Uppsatsen visar således på att MiFID II inte har förflyttat principal-agent relationen till en stewardship relation. Kunskapsbidrag: Det teoretiska bidraget gällande informationsasymmetri utmanar antagandet om att principalen vill ha information som är relevant för denne. Uppsatsen visar att så inte alltid är fallet. Förutom att det uppstår informationsasymmetri om det är kostsamt eller svårt att ta reda på agentens handlingar, kan det även uppstå i situationer där principalen är ointresserad av, eller oförmögen att ta till sig av informationen enligt vår mening. Vidare har MiFID II inneburit att det är svårare för agenten att tillgodose sitt egenintresse om detta strider mot principalens. Däremot har direktivet inte inneburit att den interna motivationen ändrats och det går därför inte att förutsätta att ett kontraktsförhållande som haft en principal-agent relation övergår till en stewardship relation när dessa problem elimineras. Genom en ökad förståelse för hur tvingande lagstiftningar påverkar principal-agent problem kan det empiriska bidraget hjälpa tillsynsmyndigheter i sitt arbete att hantera principal-agent problem. Uppsatsen skulle således kunna underlätta vidareutveckling av regleringen som finns idag, likväl som utformningen av framtida direktiv och lagar. Med ett utomstående perspektiv på vilka intressekonflikter som kan uppstå vid investeringsrådgivning skulle det empiriska bidraget också kunna vara gynnsamt för värdepappersföretag och deras arbete för att hantera intressekonflikter.