Stress, rädsla och aggression hos hund i samband med veterinärbesök

Sammanfattning: Många hundar associerar ett besök hos veterinären med obehag och upplever situationen som stressfylld. Stresspåslaget som fås hos hunden kan utvecklas till såväl rädsla som aggressivitet och kan riktas mot både djurägare och personal på kliniken vilket leder till en ökad skaderisk för alla inblandade. Stress och dess konsekvenser innebär också en minskad välfärd för hunden och försvårar genomförandet av en undersökning eller behandling. Hundar är individer och hanterar stress på olika sätt, vilket betyder att det finns en individuell variation i deras fysiologiska och beteendemässiga svar på stresstimuli. Betydelsen av att läsa av den enskilda hundens kroppsspråk och beteende är avgörande för att kunna anpassa bemötande och hantering av patienten så att olyckor eller allt för stor negativ inverkan på hundens psykiska välmående kan undvikas. Djurvårdspersonal bör därför känna till vilka tecken de ska titta efter, men även djurägarens observationer kan vara betydelsefulla hos de hundar som inte uppvisar de typiska tecknen på stress. I en stressbedömning kan även fysiologiska parametrar vara användbara, som t.ex. salivkortisolnivå och hjärtfrekvens. Bedömningsparametrarna bör vara icke-invasiva för att påverka mätresultatet så lite som möjligt. Studier visar att yngre hundar ofta är mindre rädda än äldre och att äldre hundar dessutom har en ökad tendens att bita i samband med att de blir undersökta på en klinik. Förebyggande åtgärder som att associera veterinärbesöken med något positivt kan därför vara viktigt för yngre hundar som ännu inte har några negativa erfarenheter av klinikmiljön eller hunnit betinga den med obehag. Att arbeta stressreducerande med redan rädda och stressade hundar är svårare. Då det saknas tillräcklig forskning gjord på stressreducerande åtgärder i kliniksammanhang finns heller ingen vetenskaplig grund för veterinärer och djursjukskötare att stå på. Den information som finns kring hur man bemöter en hund, säkra sätt att hantera den på och andra stressreducerande åtgärder grundar sig i många fall på populärvetenskaplig litteratur. Därför omfattar den här litteraturstudien även flera metoder utan vetenskaplig grund. Exempel på sådana metoder är att använda sig av ett icke-hotfullt kroppsspråk vid bemötande, få hunden att fokusera på mat eller leksak och speciella hanteringstekniker. Dessa skulle dock behöva utvärderas och jämföras genom vetenskapliga studier innan de kan användas som evidensbaserade rekommendationer för kliniker och djurvårdspersonal som vill arbeta för att förebygga och minska stress hos sina hundpatienter.