Vem kan man lita på? Rättens granskning av sakkunnigbevisning

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Det kan antas vara svårt för en domare att granska sakkunnigbevisning utan att själv besitta samma kunskap som den sakkunnige. Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur rätten går tillväga för att granska sakkunnigbevisning och att undersöka hur denna granskning eventuellt skulle kunna förbättras. Särskilt fokus riktas mot situationer då fler sakkunniga presenterar motstridiga uppgifter i samma fråga. Genom att studera doktrin och rättspraxis kunde jag konstatera att rätten vid granskningen av sakkunnigbevisning beaktar vissa faktorer vars existens antas påverka ett sakkunnigutlåtandes bevisvärde. Den sakkunniges kompetens och underlag för bedömningen är vanligt förekommande faktorer, liksom de skäl den sakkunnige åberopar som stöd för sin slutsats. Att beakta sådana faktorer är ett lämpligt tillvägagångssätt för att granska sakkunnigbevisning, under förutsättning att domaren förvissar sig om att den aktuella faktorns existens kan antas medföra en faktisk påverkan på sakkunnigutlåtandets bevisvärde. Hur rätten går tillväga för att granska sakkunnigbevisningen varierar mellan olika domstolar och mål. En metod är att värdera sakkunnigbevisningen för sig och jämföra sakkunnigutlåtandena med varandra, en annan att tillämpa en bevisbörderegel och ett beviskrav. Vidare kan rätten antingen utgå ifrån ett sakkunnigutlåtande i sin helhet eller använda uppgifterna i ett sakkunnigutlåtande för att bilda sig en egen uppfattning. Min analys visar att det finns problem med samtliga tillvägagångssätt. I syfte att bredda underlaget till den normativa analysen och skapa inspiration till förbättringsåtgärder undersökte och analyserade jag även andra potentiella tillvägagångssätt för granskning av sakkunnigbevisning. Undersökningen visar att det finns ett brett spektrum av metoder som tillämpas i andra rättssystem eller har utformats i doktrinen. Bland annat kan rätten utföra en förhandsgranskning av sakkunnigbevisningen, utse en för parterna gemensam sakkunnig eller ställa kritiska frågor till de sakkunniga. Utifrån detta material har jag slutligen analyserat hur granskningen av sakkunnigbevisning skulle kunna förbättras. Mitt förslag är att alla sakkunniga i ett mål ska förhöras samtidigt och att förhöret inledningsvis ska ledas av rätten. I värderingen ska varje sakkunnigutlåtande granskas för sig. Granskningen syftar till att upptäcka särskilda brister vars existens kan antas medföra en faktisk påverkan på utlåtandets bevisvärde. Slutligen bör rätten göra en helhetsbedömning av sakkunnigbevisning tillsammans med övrig bevisning och därvid beakta och bedöma de sakkunnigas observationer, argument och slutsatser. Skulle det inte vara möjligt att dra någon slutsats om huruvida bevistemat föreligger kan en bevisbörderegel tillämpas för att avgöra frågan, dock först efter att en noggrann värdering har företagits.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)