SPEGELTERAPI FÖR ATT FRÄMJA AKTIVITETER I DAGLIGA LIVET EFTER STROKE

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi

Sammanfattning: Bakgrund Stroke är ett samlingsnamn för kärlsjukdomar i hjärnan som medför neurologiskasymtom. Ett vanligt symtom är nedsatt funktion i övre extremitet, där svårigheter attutföra aktiviteter i dagliga livet uppstår. En målgrupp som arbetsterapeuter ofta möterär personer med stroke, där spegelterapi är en intervention som kan användas förträning av funktion i övre extremitet. Vid spegelterapi placeras en spegel mellanpersonens händer, där handrörelser med den starka sidan skapar en illusion att dendrabbade sidan lyder. Tidigare forskning om spegelterapi som intervention förförbättring av aktiviteter i dagliga livet har producerat varierande resultat. Vidareforskning kring effekten av spegelterapi kan fylla ett kunskapsgap om alternativainterventioner för att främja utförandet av aktiviteter i dagliga livet för personer mednedsatt funktion i övre extremitet efter stroke.Syfte Syftet var att utifrån befintlig kunskap undersöka effekten av spegelterapi för attfrämja utförandet av aktiviteter i dagliga livet vid nedsatt funktion i övre extremitetefter stroke.Metod En systematisk litteraturöversikt har utförts med en kvantitativ ansats enligt Forsbergoch Wengströms metod. Åtta studier av RCT-design som svarade till syftet valdes ut.Studierna kvalitetsgranskades enligt SBU:s “mall för kvalitetsgranskning avrandomiserade studier” och evidensgraderades enligt GRADE.Resultat Evidensgraderingen visade att spegelterapi som intervention hade måttlig stark (+++)till begränsad (++) evidensstyrka. Sammanfattningsvis kunde alla inkluderade studierfastslå att spegelterapi hade en positiv effekt för motorisk funktion, reaktionsförmåga,känsel, spasticitet och aktiviteter i dagliga livet.Slutsats Spegelterapi som behandlingsform gav en positiv effekt på förbättring av funktion iövre extremitet samt utförandet av aktiviteter i dagliga livet. Dock visade flertal av degranskade studierna ingen signifikant skillnad i effekt mellan spegelterapi ochkonventionell rehabilitering. Ytterligare forskning behövs inom ämnet för attsäkerställa spegelterapi som en mer lämplig arbetsterapeutisk intervention ijämförelse med konventionell rehabilitering för personer med nedsatt funktion i övreextremitet efter stroke. Vidare finns ett behov av mätinstrument som tydligare mätereffekten av utförandet av aktiviteter i dagliga livet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)