Kooperativt lärande i matematik : ett kunskapsutvecklande arbetsätt för elever i årskurs F-3

Sammanfattning: Syftet med denna fallstudie är att belysa vilka kooperativa strukturer som tillämpas i eleversmatematikundervisning samt varför, detta utifrån ett lärarperspektiv. Tyngdpunkten ligger vid hurdet kooperativa lärandet påverkar elevernas kunskapsutveckling i ämnet matematik utifrån läraresupplevelser. Data samlas in genom kvalitativa intervjuer och observationer som komplement, fyralärare och elever från förskoleklass till och med årskurs tre deltar i studien. Analysen sker genomen hermeneutisk ansats där den insamlade datan kategoriseras, analyseras och tolkas. Resultatetvisar att samtliga lärare tillämpar kooperativa strukturer så som EPA-modellen och lärpar.Strukturerna bidrar med att stärka elevernas samarbetsförmåga och relationsskapande medvarandra, vilket är viktigt för att skapa kooperativa strukturer i klassrummet enligt lärare. Detskapar ett inkluderande klassrumsklimat där alla elever kan bidra med kunskap och lärande.Resultatet påvisar även att eleverna genom kooperativt lärande utvecklar sin matematiskakompetens. Den matematiska kompetensen innefattar åtta förmågor som eleverna behöver för attbemästra olika matematiska utmaningar som eleverna möter, både i skolan och i sitt dagliga liv.Med stöd i lärares upplevelser, intervjuer, observationer, teori och forskning, visar studien attkooperativt lärande och strukturer som tillämpas, stöttar och utvecklar elevernas lärande ochkompetens i matematikämnet genom att främja deras förmågor, kunskaper samt attityd, prestationoch inställning