Lärande i grundsärskolan. En kritisk diskursanalys

Sammanfattning: Syfte: Syftet med studien är att beskriva och analysera diskurser kring lärande i grundsärskolan. Materialet är åtta examensarbeten från två högskolor/universitet i Sverige från speciallärarutbildningen med inriktning utvecklingsstörning, 2014. Teori: Utgångspunkten inom diskursanalysen är att verkligheten inte kan nås utanför diskurserna och därför är det just diskursen som analyseras. Genom att upptäcka hur verkligheten skapas i texterna kan man få syn på vilka förutsättningar som möjliggör uttalanden om lärandet. Att använda diskursanalysen som metod samtidigt som jag accepterar språkets roll som skapare av representationer av verkligheten, är studiens teoretiska utgångspunkt. Den teori som här används för att analysera den sociala praktiken är historiematerialism. Metod: Diskursanalysen syftar till att belysa vad som är underförstått, vad som är självklart och vad som inte sägs i texterna. Examensarbetena har analyserats med hjälp av Norman Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys. Modellen arbetar med det empiriska materialet i tre nivåer, text, diskursiv praktik och social praktik. På så sätt knyts texterna till de samhälleliga strukturerna. Resultat: Två diskurser har kunnat identifieras i materialet. Relationsdiskursen som lyfter relationen mellan lärare och elev som betydelsefull för lärandet och för att undanröja problem som frånvaro och problemskapande beteende. Den andra diskursen som framträdde i materialet är en utvecklingsdiskurs som betonar lusten att lära hos eleverna. Denna diskurs har anknytning till ett sociokulturellt perspektiv på lärande genom användandet av centrala begrepp från det perspektivet. Resultatet kan anses visa på motsättningar mellan lagstiftare och arbetsgivare å ena sidan och de uppfattningar texterna kan sägas förmedla om vad som bör styra den svenska skolan. Detta relateras till olika uppfattningar om hur kunskapseffektivitet uppnås och om vilka av skolans uppdrag som bör betonas.