Förvarstagande, ett straffprocessuellt verktyg i en förvaltningsrättslig kontext

Sammanfattning: I denna uppsats behandlas det migrationsrättsliga frihetsberövandet förvarstagande och vilken rättslig domän detta kan anses tillhöra. För att svara på vilken rättslig domän förvarstagande tillhör har jag studerat förvaltningsrättsliga och straffprocessuella frihetsberövanden och de syften som motiverar dessa. Således behandlas tre olika former av frihetsberövanden, förvarstagande enligt utlänningslagen, tvångsvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård samt häktning enligt rättegångsbalken. Förvarstagande är ett frihetsberövande av en särskild karaktär då det, då det som en del av migrationsrätten, hanteras inom området förvaltningsrätt men skiljer sig i stor mån från andra förvaltningsrättsliga frihetsberövanden. Tvångsvård brukas av ett skyddssyfte, detta liknar ej de administrativa säkerhetssyften som motiverar förvarstagande. Jag har funnit att förvarstagande i övervägande mån liknar häktning och att förvarstagande således är ett straffrättsligt verktyg inom en förvaltningsrättslig kontext. Denna interkontextualitet innebär en problematik då förvarstagande kan tillämpas utan att rättssäkerhet kan garanteras.