FN-mandatets nödvändighet för den svenska regeringen : paradigmskifte eller en rationell och logisk utveckling?

Sammanfattning: Föreliggande uppsats undersöker om det är så att regeringen, i anslutning till försvarsminister Leni Björklundsuttalande i Dagens Nyheter 2004-11-26, i frågan om huruvida ett FN-mandat är en premiss för ett svenskt deltagandei en internationell fredsfrämjande insats, har genomfört ett snabbt och impulsivt paradigmskifte. Eller är detså att uttalandet har sin förklaring i en rationell och flerårig logisk politisk utveckling. Den kontext som utvecklingenav FN och EU från tiden efter kalla kriget fram till dagens datum utgör är viktig i detta perspektiv då dessatvå organisationer och aktörer utgör de arenor vari regeringen aktivt agerar. Genom att undersöka ett regeringsbeslutoch åtta propositioner omfattande tiden från konflikten mellan Irak och Kuwait fram till den FN-ledda insatseni Liberia 2004 och häri söka efter indikatorer på antingen en fast och oförändrad, eller en pragmatisk och av utvecklingpräglad svensk politisk hållning är det möjligt att besvara den övergripande frågan. Den teoretiska utgångspunkten”Den Engelska skolan – International Society” är vald med tanke på dess fokusering på tre olikadimensioner; den nationella, den internationella och slutligen den humanitära. Dessa tre dimensioner skapar enintressant utgångspunkt att förhålla sig till då regeringen föreslår ett svenskt deltagande i en internationell fredsfrämjandeinsats. Dessa tre dimensioner skapar även en inblick i vad regeringen anser och anger vara betydandemotiv och skäl till ett svenskt deltagande. Som komplement till ”den Engelska skolan” har jag valt Allison ochZelikows analysmodell ”Rational Actor Model” vilken tar utgångspunkt i ett antagande om att en aktör, i föreliggandefall den svenska regeringen agerar rationellt med utgångspunkt i de bedömningar och kalkyler aktörengenomför syftande till värdemaximering. Med både en teori och en analysmodell är det möjligt att analysera denskiftande empirin som regeringsbeslutet och de åtta propositionerna utgör, i syfte att genomföra iakttagelser ochslutsatser vilka i föreliggande fall visar på en förbluffande utveckling där regeringen de facto föreslår nyttjande avdet militära maktmedlet i syfte att bevaka och försvara bl.a. svenska säkerhetspolitiska intressen.Som författare riktar jag ett stort tack till Överstelöjtnant Stefan Ring, som tålmodigt, engagerat och skarpsinnigthandlett mig genom denna uppsats. Tack Stefan! Tack också till Professor Jan Hallenberg, som med sin djupakunskap vidgat mina vyer och visat på lösningar då jag kört fast. Tack Jan!