Beslutsfattande vid omvårdnad av döende patient – dialogens betydelse

Sammanfattning: Att fatta beslut om omvårdnad av patienter i palliativ vård är ett komplext arbete, som bygger på hur vården är organiserad, teoretisk och erfarenhetsmässigt baserad kunskap samt relationer. Genom att skapa trygga relationer med patienten kan beslut fattas som möjliggör patientens delaktighet. Det är också viktigt att vara observant på hur situationsstress hos vårdaren kan bli ett hinder för beslutsfattandet. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur vårdarna fattar beslut vid omvårdnad av döende patienter. Studien genomfördes med sex vårdare från ett hospice i Sverige och som datainsamlingsmetod valdes fokusgruppsintervju. Vid analysen har en hermeneutisk-fenomenologisk tolkningsansats använts, där narrativ kommunikation blir underlag för tolkning. I resultatet framträder två samlande begrepp; dialogen som en process i rörelse, en rörelse mellan aktivitet utåt och aktivitet inåt. Under rubriken dialog utåt synliggjordes fem underkategorier; relation till patientens behov, till närstående, till det medicinska paradigmet, till kollegor och till kunskap. I dessa grupper är samtalet med frågor, svar, lyssnande, reflektion, bekräftelse, delande och identifikation, framträdande. Kunskap i form av teori, artikuleras främst i etiska termer. Den inre dialogen handlar om de egna behoven av att få visshet och att identifiera sig, samt om relation till begreppet ansvar. Det handlar då bl.a. om ansvar kopplat till kunskap, smärta och patientens välbefinnande. I studien framträder vårdarnas arbete som relationsinriktat. Med dialogen som redskap fattar vårdarna beslut rörande patientens omvårdnad och på så sätt görs patienten och närstående delaktiga, något som bekräftas i tidigare studier. Viktiga faktorer för beslutsfattande utgörs av relationen med patienten och närstående, men även den erfarenhetsbaserade kunskapen är betydande. Sammanfattningsvis kan konstateras att med dialogens hjälp vid beslutsfattande, lyfts vårdarens etiska grund fram, vårdaren blir tydligare i sin identitet och följaktligen tryggare och kan då hjälpa patienten till trygghet i en svår situation. Att använda vårdteori som stöd i beslutsprocesserna, ger också ett redskap att arbeta med utvärdering av de beslut som fattas och effekterna av dessa beslut. Detta kan ses som ett sätt att utveckla vårdens kvalitet.