Den förändrade medborgarskapsstatusen för rohingyer i Myanmar 1948 och 1982

Sammanfattning: Rohingyernas utsatthet från Myanmars militär har adresserats av det internationella samfundet som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Begreppet statslöshet har blivit en ledande diskurs om rohingyernas situation och sällan har rohingyerna diskuteras utifrån ett medborgarskapsperspektiv. Jag valde att fokusera på rohingyernas statslöshet ur en historisk kontext och att analysera två lagstiftningar som skapade skillanden mellan rohingyernas status som statslösa och medborgare. De två lagstiftnignarna är mitt primärmaterial och är avgränsat till inkludering av medborgarskap och ålder: The Union Act of Burma från år 1948 och Myanmar Citizenship Law från år 1982. Syftet var att identifiera de intentioner som funnits under 1948 och 1982 när medborgarskapslagstiftningarna skrevs samt hur de begreppsdefinitionerna av medborgarskap påverkade rohingyernas politiska delaktighet till det första demokratiska valet år 2015. Frågeställningarna är: vad har varit intentionerna av begreppet medborgare år 1948 och 1982? Hur har begreppsförändringen av medborgare i Myanmars konstitution 1948 och 1982 påverkat Rohingyernas politiska delaktighet i samhället till 2015? Undersökningen präglas av två teorier: Hammarén och Johanssons teori om postkolonialism, identitet och nationalism samt Orientalism av Said Edward. Fyra möjliga intentioner identifierades för The Union Act of Burma från 1948. Resultatet för Myanmar Citizenship Law från år 1982 identifierade tre möjliga intentioner. Rohingyernas förändrade medborgarskapsstatus från 1942 till 2015 har påverkat deras politiska delaktighet till obefintligt. Lagförändringen skapade inte en omedelbar förändring utan över tid exkluderades de från politiken.