Styrningen av privat kapital mot hållbara investeringar : Taxonomiförordningen & Disclosureförordningen ur ett rättssociologiskt perspektiv

Sammanfattning: I takt med att den globala temperaturen ökar, ökar även risken för klimatförändringar som kräver skyndsamma ingripanden. År 2015 presenterade FN Agenda 2030 med ändamålet att uppnå mer hållbarhet inom ekonomiska, sociala och miljömässiga områden. Samma år antog en majoritet av världens länder Parisavtalet, ett globalt klimatavtal för att angripa den stigande globaltemperaturen och minska koldioxidutsläppet. EU antog både Parisavtalet och Agenda 2030, och för att uppnå målet om att minska klimatförändringarna presenterade kommissionen, efter en tillsatt expertgrupps rekommendationer, en handlingsplan för att konstruera en hållbar finansieringsstrategi. I handlingsplanen framgår det att för att uppnå målen om minskade klimatförändringar krävs det att EU stärker det finansiella systemets bidrag till en hållbar tillväxt. Att styra privata kapitalflöden till hållbara investeringar är väsentligt för att uppnå ett hållbart ekonomiskt system och rådande investeringsnivåer är otillräckliga. För att styra mer kapital mot hållbara investeringar krävs det en enhetlig definition av begreppet hållbarhet och mer transparens på finansmarknaden. Av den anledningen presenterade kommissionen Taxonomiförordningen, ett klassifikationssystem som ska användas som verktyg i bedömningen av huruvida en finansiell verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar eller inte. Även klimatrelaterad transparens är väsentligt för att kunna styra mer privat kapital mot hållbara investeringar. För att investerare ska kunna fatta beslut om vilka hållbara verksamheter de ska investera i krävs det att de får tillgång till information om hur verksamheterna bidrar till klimatförändringarna samt vilka risker och möjligheter verksamheterna står inför med anledning av klimatförändringarna, något som Disclosureförordningen kommer att möjliggöra. Hållbarhetsförordningarna ska således bidra till att fler privata investerare får en djupare inblick och förståelse för vad de investerar i och kunna ta bättre investeringsbeslut.   Baserat på relevanta rättsociologiska teorier, bedöms hållbarhetförordningarna kunna bidra till att mer privat kapital kan styras mot hållbara investeringar. Bedömningen grundas i att privata investerare, tack vare hållbarhetsförordningarna, får en djupare inblick i sina finansiella placeringar. Finansmarknadsaktörernas roll i arbetet med att styra mer privat kapital mot hållbara investeringar bedöms som relativt liten. Denna uppsats visar på att marknadsaktörernas roll utgör en katalyserande effekt i arbetet med att styra privat kapital mot hållbara investeringar, snarare än en drivande roll.