Konkurrensklausuler vid företagsöverlåtelse - En avtals- och konkurrensrättslig studie över hur långt klausulerna får sträcka sig. Särskilt om den personkrets som omfattas.

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Konkurrensklausuler är en slags förpliktelser i konkurrensförebyggande syfte. De förekommer ofta vid företagsöverlåtelser, innebärande exempelvis att säljaren åtar sig att för en viss tid inte konkurrera med förvärvaren av verksamheten. Några av de vanligaste motiven till varför en konkurrensklausul tas in i förvärvsavtalet är intresset att bevara marknadsandelar (goodwill) och företagsspecifikt kunnande (know-how). Klausulerna kan vara olika långtgående vad gäller bindningstid, innehåll, geografiskt tillämpningsområde och den personkrets som omfattas. Konkurrensklausuler kan ses ur en avtalsrättslig synvinkel. De regleras i 38 § avtalslagen. Utgångspunkten är att klausulerna är giltiga såvida de inte är oskäliga. För att ta ställning till skäligheten görs en avvägning mellan parternas motstående enskilda intressen. Rättspraxis är sällsynt på området. De fall som finns visar dock på att domstolen gör en strikt avtalsrättslig bedömning, och att principen om pacta sunt servanda upprätthållits. Vad gäller frågan om hur långt klausulerna får sträcka sig finns det inget generellt svar, utan en bedömning får göras i det enskilda fallet. Av rättspraxis synes framgå att när överlåtelsen innehåller goodwill kan bindningstider på i vart fall upp till fem år godtas om vederlaget är tillräckligt. När överlåtelsen även omfattar know-how kan sannolikt ännu längre bindningstider accepteras. Det är osäkert huruvida klausulens innehåll och geografiska tillämpningsområde måste vara begränsade. Då det gäller frågan om vilka personer som kan omfattas av klausulen är utgångspunkten att endast avtalsparterna kan bindas. Flertalet konkurrensklausuler måste även betraktas ur en konkurrensrättslig synvinkel. Här kan såväl svensk som EG-rättslig konkurrensrätt bli tillämplig. Sedan ett år tillbaka korresponderar de båda regelsystemen nästan helt. Om förvärvet uppnår vissa tröskelvärden ska konkurrensklausulen bedömas tillsammans med själva förvärvsavtalet. Rör däremot förvärvet endast mindre värden kan konkurrensklausulen komma att prövas enligt ett allmänt förbud om konkurrensbegränsande samarbete, förutsatt att den uppfyller vissa krav på märkbarhet. De kriterier som ställs upp för att konkurrensklausulen ska godtas torde i huvudsak vara desamma oberoende av vilket system som är tillämpligt. Kriterierna utvecklades först i den så kallade doktrinen om accessoriska begränsningar. Denna säger att en konkurrensklausul måste ha ett direkt samband med och vara nödvändig för genomförandet av förvärvet samt proportionell för att inte vara förbjuden enligt konkurrensrätten. För att kunna avgöra om kriterierna är uppfyllda måste omständigheterna i det enskilda fallet beaktas. Kommissionen har också utfärdat ett tillkännagivande om accessoriska begränsningar i syfte att förklara hur man har för avsikt att tolka rekvisiten. Vid en undersökning av Kommissionens och Konkurrensverkets rättspraxis har framkommit att en bindningstid på två till fem år är normalt beroende på om förvärvet omfattar endast goodwill eller om även kommersiell know-how och teknisk know-how omfattas. Därutöver kan en rad andra omständigheter påverka huruvida en längre eller kortare bindningstid godtas. Vad gäller klausulens geografiska tillämpningsområde är huvudregeln att det måste vara begränsat till det område där säljaren marknadsförde de relevanta produkterna eller tjänsterna före förvärvet. Beträffande konkurrensklausulers innehåll ska det vara begränsat till de produkter eller tjänster som är en del av det överlåtna företagets ekonomiska verksamhet. Genom rättspraxis har emellertid denna definition utvidgats. Samma principer har även tillämpats på förbud för säljaren att värva kunder eller anställda från det överlåtna företaget, förbud för överlåtaren att förvärva aktier i konkurrerande företag, samt på sekretessklausuler, innebärande att säljaren inte får yppa viss hemlig information. Vad beträffar den personkrets som får omfattas av konkurrensklausulen inkluderar den först och främst, förutom säljaren, dennes dotterbolag och handelsagenter. Via rättspraxis har emellertid denna personkrets utökats till att gälla även aktieägarna i det säljande bolaget, förutsatt att ägarintresset i bolaget var starkt koncentrerat. Att även andra närstående till säljaren än aktieägare kan bindas förefaller däremot högst osäkert.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)