Revisionsberättelsen :  en mötespunkt mellan ett företags intressenter och dess revisorer

Sammanfattning: En av de mest fundamentala grunderna i redovisningsteorin är fortlevnadsprincipen going concern som belyser antagandet om att företaget ska förutsättas fortsätta sin verksamhet. Finns det betydande osäkerhet kring huruvida fortlevnad kan antas krävs upplysning av revisorn i form av en anmärkning i revisionsberättelsen. En going concern anmärkning är ett mycket komplext beslut som är svårt att hålla objektiv då det handlar om framtidsbedömningar. Anmärkningen följs ofta av förödande konsekvenser då investerare och kreditgivare anser att det är allt för riskabelt med nytt eller vidare intresse i företaget. Bedömningen om fortsatt drift sätter även revisorn i en knivig situation då denne ska göra en bedömning som tillfredställer både intressenterna och klienten, vilket ofta är oförenligt.   Samhällets ifrågasättande av revisorernas oberoende återspeglar sig även i den dubbla roll som revisorn ofta besitter både som granskare och rådgivare. Eftersom ett grundläggande åtagande i revisionen bygger på att revisorn är oberoende i sitt arbete och i sin rapportering av företagets verksamhet och räkenskaper är problematiken intressant att lyfta fram. Studiens huvudsakliga syfte är därför att se om antalet uppdrag eller höga rådgivningsarvoden påverkar revisorns rapportering och därmed benägenhet att anmärka företag.   Tidigare studier har visat att det finns en stor mängd forskning kring rådgivningsarvoden i samband med ett försämrat oberoende. Resultatet av denna forskning har konstaterat svårigheter med bevisning för att revisorns oberoende skulle hotas av höga arvoden. Däremot saknas tidigare forskning hur antal uppdrag kan påverka revisorns arbetsprestation. Idag innehar många revisorer ett stort antal uppdrag varför det bör granskas huruvida denna höga arbetsbelastning har någon betydelse för revisionsprocessen och slutprodukten revisionsberättelsen. Ett stort antal uppmärksammade skandaler där revisorer misslyckats i sitt arbete att anmärka konkursföretag gör att kvaliteten på deras arbete kan ifrågasätta och därtill om en god revision upprätthålls genom samtliga uppdrag.   Studien baseras på ett kvantitativt urval av 988 svenska privata aktiebolag som gått i konkurs från 2009-01-01 till 2009-09-30. Genom information från företagens årsredovisningar har logistiska regressioner utförts för att testa samband mellan undersökningsvariabler och revisorns benägenhet att anmärka företag.   Resultatet visar att det inte förekommer något samband mellan företagens anlitande av rådgivningstjänster och revisorernas benägenhet att anmärka i revisionsberättelsen. Resultatet ligger i linje med tidigare studier och ger inget stöd för att revisorns dubbla roller skulle försämra revisionskvalitén i små privata företag. Resultatet visar dock att det föreligger ett negativt samband mellan revisorernas antal uppdrag och deras förmåga att anmärka på going concern. Sambandet innebär att många uppdrag kan försämra revisionskvaliteten genom att frekvensen going concern anmärkningar sjunker. Studien ger därför stöd till diskussionen i media och samhälle som berör rimligheten av att revisorer tar på sig en för stor mängd uppdrag för att samtidigt kunna genomföra en rättvisande granskning och upprätthålla god revisionskvalitet genom samtliga uppdrag.