Mjölkningsrutiner i svenska mjölkkobesättningar med mjölkgrop

Sammanfattning: Goda mjölkningsrutiner är en viktig del av mjölkningsproceduren när mjölk skall utvinnas från nötkreatur. Genom att använda korrekta rutiner kan man förebygga smittsamma juverinflammationer och möjliggöra effektivt mjölknedsläpp genom taktil stimulering innan mjölkningsorganet appliceras. I flera länder har studier under senare år visat att befintliga rekommendationer för mjölkningsrutiner i stor utsträckning inte följs men få studier har undersökt hur väl de svenska rekommendationerna efterlevs. Huvudsyftena med studien var att undersöka vilka mjölkningsrutiner som används i svenska mjölkkobesättningar med lösdrift och mjölkgrop, hur väl befintliga mjölkningsrekommendationer följs samt att utvärdera om det finns behov av informationsaktiviteter för att öka medvetenheten hos mjölkproducenter om betydelsen av goda mjölkningsrutiner. Denna studie har även analyserat samband mellan efterföljsamhet av rekommenderade mjölkningsrutiner och mjölkavkastning samt beräknat tankcelltal i de besättningar som ingick i studien. Ett delmål var också att undersöka den vetenskapliga evidensen bakom de svenska rekommendationerna. En morgon-, middag- eller eftermiddagsmjölkning observerades i 98 lösdriftsbesättningar med mjölkgrop anslutna till Kokontrollen under 2014-2015. Besättningarna hade 50-210 kor och låg i Götaland och Svealand. Information om mjölkningsrutiner registrerades genom observation samt genom frågor ställda till lantbrukare eller besättningens personal. Årsdata för mjölkavkastning och beräknat tankcelltal inhämtades för varje besättning från Kokontrollen och den rapport från "Signaler Djurvälfärd” som låg närmast i tid intill besöket. Samband mellan mjölkningsrutiner och mjölkavkastning samt beräknat tankcelltal undersöktes med lämpliga statistiska metoder. Studiens resultat visar att svenska rekommendationer för mjölkningsrutiner till stor del inte följs. Många besättningar utför delar av de rekommenderade rutinerna men vissa rutiner används i mycket låg utsträckning. Torr avtorkning av spenarna efter rengöring och användning av mjölkningshandskar bedömdes som de två områden där ökad efterföljsamhet skulle vara av störst betydelse. Besättningar som använde spendopp/spenspray efter mjölkning hade signifikant lägre beräknat tankcelltal samt signifikant högre mjölkavkastning än besättningar som ej använde spendopp/spenspray. En signifikant högre mjölkavkastning sågs i besättningar där spendopp användes jämfört med besättningar där spenspray användes. Eftersom både mjölkavkastning och tankcelltal kan påverkas av faktorer som ej utvärderats i denna studie bör resultaten tolkas med försiktighet. Tankcelltal bedöms dock som en bättre indikator för goda mjölkningsrutiner än mjölkavkastning. De svenska rekommendationerna för mjölkningsrutiner är generellt välgrundade enligt den litteraturöversikt som genomförts i denna studie. Sammanfattningsvis brister efterföljsamheten av de svenska rekommendationerna för mjölkningsrutiner och ett stort behov finns av informationsaktiviteter för att öka användningen av de rekommenderade rutinerna.