En detaljerad undersökning av den mellanordoviciska ”furudalkalkstenen” i Dalarna

Sammanfattning: Under sen darriwil-tid i mellanordovicium var Baltica täckt av ett grundhav med relativt rikt och varierat djurliv. Under årmiljoner avsattes här sediment som kom att omvandlas till kompakta kallvattens-karbonater. Baserat på fältstudier och punkträkning av sex stycken tunnslip har den omkring 10 meter mäktiga ”furudalkalkstenen” vid Kårgärdeprofilen (Dalarna, Sverige) analyserats med avseende på mikrofacies och fossilinnehåll. Detta ger ledtrådar till hur bottenmiljön och vattendjupet varierade över tid, och en god bild av förändringarna i fauna och bottensubstrat i Dalarna under tiden som bergenheten avsattes. Resultaten ger vidare möjligheter att jämföra miljöförhållanden mellan olika delar av den baltoskandiska bassängen under mellanordovicium – exempelvis i Västergötland och på Öland där karbonater från samma tidsintervall finns bevarade. Inom ”furudalkalkstenen” dokumenteras här en svag trend uppåt mot en grundare vattenmiljö med mer varierad fauna. Avsaknaden av påtagliga förändringar i litologin tyder på att avsättningsmiljön var mer stabil i Dalarna än i södra Sverige vid samma tid. Denna skillnad innebär att bottenmiljön i Dalarna påverkades relativt lite av havsnivå- och miljöförändringar, sannolikt på grund av en mer distal position i den baltoskandiska bassängen och/eller att området hade bättre kontakt med stabila oceaniska vattenförhållanden.