Företagsrekonstruktion - teori och praktik

Sammanfattning: Examensarbetet behandlar frågan om varför förfarandet företags-rekonstruktion inte tillämpas i större utsträckning och varför det inte visat sig vara ett attraktivt alternativ till konkursinstitutet. Lagstiftaren har genom lagreformer sökt öka förfarandets tillämpning när i grunden livsdugliga företag drabbas av ekonomiska svårigheter. Lagstiftaren framhåller rekonstruktion inom konkurs som en onödigt värdeförstörande åtgärd och strävar istället efter att fler företag efter rekonstruktion utom konkurs under ett förfarande enligt lagen om företagsrekonstruktion, ska få ordning i verksamheten igen och kunna få ett lönsamt företag återigen. För att finna svaret till förfarandets bristande popularitet som insolvensåtgärd har en studie av skillnaderna mellan teori och praktik genomförts. Genom att jämföra resultatet från en studie enligt traditionell rättsdogmatisk metod och resultatet från ett intervjuförfarande enligt en semistrukturerad kvalitativ metod, har flera aspekter kunnat identifieras där teorin bakom företagsrekonstruktion enligt LFR inte har fått motsvarande genomslag i praktiken. Intervjuundersökningen har varit nödvändig för att besvara uppsatsens frågeställning. Genom samtal med dem som i sin vardag ställs inför frågan om det finns förutsättningar för att inleda ett rekonstruktionsförfarande, har det varit möjligt att sammanställa vad som krävs för att en rekonstruktion ska vara ett lämpligt alternativ och vad som gör att det i många situationer inte är det. Intervjupersonerna i egenskap av praktiker är de som är bäst lämpade att framhålla orsakerna till varför företagsrekonstruktion inte i större utsträckning är intressant som insolvensåtgärd. Vad som framkommit i undersökningen är att, för att det ska finnas förutsättningar för att inleda ett förfarande om företagsrekonstruktion, krävs att flera samverkande faktorer sammanfaller. Dessa faktorer kan variera från gång till annan eller vara av varierande betydelse beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Generellt kan anges att det alltid är en förutsättning för en rekonstruktions inledande att det finns möjlighet till lönsamhet i företaget. Finns det inte förutsättningar att åter få igång en lönsamhet i verksamheten är en rekonstruktion omöjlig. Även annan lagstiftning som är tillämplig i och med ett rekonstruktionsförfarande har betydelse för möjligheterna att tillämpa LFR, men kan inte påverka omständigheterna som gjort att det enskilda företaget inte längre är ett lönsamt företag och kan således inte heller påverka antalet företag som är lämpliga objekt för rekonstruktionsförfarandet. Lagstiftningen är dock av betydelse för tillämpningen av LFR och påverkar till viss del antalet rekonstruktioner. Aspekter som är av betydelse är hur förmånsrätter behandlas under förfarandet, hur reglerna kring ett offentligt ackord ser ut, vilken rådighet företagsgäldenären har och vilken behörighet rekonstruktören har under förfarandet, samt övriga aktörers ställning och möjlighet att påverka inledande, genomförande och avslutande av företagsrekonstruktionen. Uppsatsen visar på skillnaderna mellan de teoretiska resonemangen till rekonstruktionsförfarandets tillkomst och dess tillämpning i praktiken. Resultatet leder till slutsatsen att det inte är ett självändamål att enbart öka antalet rekonstruktioner utan att också arbeta för att de företag som rekonstrueras i grunden är sunda och livsdugliga företag. Om den analysen uteblir finns risken att en rekonstruktion endast skjuter upp en oundviklig konkurs. Det är alla parternas ansvar, som är berörda av ett företags insolvenssituation, att agera aktivt för att en rekonstruktion ska genomföras, men också att aktivt reagera när rekonstruktion inte är lämplig insolvensåtgärd.