Omplacering eller turordning? Förhållandet mellan arbetsledningsrätten och omplaceringsskyldigheten

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker arbetsgivarens arbetsledningsrätt i förhållande till arbets-givarens omplaceringsskyldighet. Uppsatsen behandlar de krav som ställs på arbetsgivaren vid uppsägningar i en arbetsbristsituation. I relation till detta görs en analys av turordningsreglerna i Sverige. Därutöver behandlas arbetstagares rättigheter och skyldigheter i samband med uppsägning vid arbetsbrist. Avslut-ningsvis görs en kort presentation av ämnet i media samt en eventuell utveckling av reglerna kring turordning. Resultatet av studien visar på en del svårigheter på samspelet mellan arbetstaga-rens omplaceringsrätt och turordningsreglerna. Å ena sidan har arbetsgivare en stark arbetsledningsrätt och en bred ram att utföra omplaceringar inom, å andra sidan har arbetstagaren intresse av skydd för sin anställning och att reglerna kring turordning efterföljs på det sätt som det är tänkta att följas. Slutsatsen är att dagens regler avseende turordning är bristfälliga i den bemär-kelsen att de varken tillgodoser arbetstagarnas eller arbetsgivarnas krav. Någon reformering av reglerna har inte gjorts i någon vidare bemärkelse sedan 1970-talet. Bestämmelser som till¬fredsställer både arbetsgivarna och arbetstagare fullt ut verkar emellertid vara omöjliga att uppnå, men en förändring av turordnings-reglerna bör genomföras i framtiden. Principen om att den arbetstagare som sen-ast är anställd på företaget hamnar först i turordningslistan verkar i dagsläget inte hållbar om den kommer tillämpas på samma sätt i framtiden. Nyckelord: Arbetsledningsrätt, omplaceringsskyldighet, turordningsregler, arbets-brist, tillräckliga kvalifikationer