Forging discourse : språk som handling i konstskolepedagogik

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Konstfack/IBIS - Institutionen för bild- och slöjdpedagogik

Författare: Maria Bergfalk; [2018]

Nyckelord: Konstskola; Pedagogik; Diskurs; Konstskolepedagogik;

Sammanfattning: I uppsatsen undersöker jag samtida pedagogik på konstskolor i syfte att närma mig konstskolepedagogiken som begrepp. Begreppet är inte vedertaget och i generell mening inte tydligare i sin gestalt än att det är pedagogiken som bedrivs på konstskolor. Därför blir studien även ett explorativt försök till begreppsliggörande. Empirin består av intervjuer med sju lärare från sex förberedande konstskolor i Stockholm. Med titeln Forging discourse, vill jag synliggöra min diskursteoretiska ansats där jag ser språket som handling. Donna Haraway bistår undersökningen med det situerade kunskapsbegreppet och Pierre Bourdieu med sin fältteori. Den snåriga empirin utgör en styrka genom att vara rik och nyanserad och av samma anledning svårtillgänglig för analys. Många diskurser samexisterar i fältet, utan att de verkar uppenbart motsätta varandra. Konstskolepedagogiken konstrueras i förhållande till det kulturella fältet och pedagogik inom andra institutionella ramar. Det ligger något mycket intressant i att betänka konstskolan som en institution där flera intellektuella traditioner inom fältet kan samspela. Eftersom konstskolan i stor utsträckning konstrueras i förhållande till det kulturella fältet, reflekterar den även mycket av dess sammansättning, vilket jag i resultatet lyfter fram som en institutionell styrka. Min förhoppning är att jag på något vis genom undersökningen lyft relevanta aspekter av samtida konstskolepedagogik, men vad undersökningen egentligen kanske har lett till är ett betraktande av konsten genom ett pedagogiskt nyckelhål eller en språklig resa i konstens domäner. Den gestaltande delen av arbetet består av en interaktiv installation som ställdes ut på Konstfacks vårutställning 2018. Verket; Mötet - Det sanktionerade tittandet, finns dokumenterad i uppsatsen och tog sin form utefter den teckningsövning (teckna av varandra utan att titta på papperet) som inledde varje intervju i undersökningen. Med teckningen som verktyg ville jag undersöka vad Darla Crispin benämner som the fold - vecket mellan självet och det transpersonella. Detta unfolding lade grunden till samtalen och gav en möjlighet för mig och informanterna att betrakta varandra - ett sanktionerat tittande. Teckningarna förekommer parvis i texten, för att understryka undersökningens dialogiska upplägg och ge en visuell förankring till det område kring vilket dialogerna kretsar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)