Sjuksköterskans upplevelser av anmälningsprocessen när barn far illa

Sammanfattning: Inledning: Varje barn har rätt att skyddas mot fysiska, psykiska och sexuella övergrepp eller utnyttjande av förälder eller annan närstående. I Sverige har legitimerade sjuksköterskor laglig skyldighet att anmäla barn som far illa eller riskerar fara illa. Litteraturen beskriver dock att sjuksköterskor har svårigheter att följa anmälningsskyldigheten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans förhållningssätt till anmälningsprocessen då barn far illa. Metod: Kvalitativa intervjuer utfördes där åtta sjuksköterskor med eller utan specialistutbildning i barn och ungdom inkluderades. Resultat: Sjuksköterskan känner rädsla och tveksamhet inför att anmäla barn som far illa till socialnämnden. Det kan vara pga. otydliga tecken, bristande tillit till sin egen intuition, tankar kring konsekvenserna för barnet, familjen eller en själv. Sjuksköterskan ifrågasätter nyttan med anmälan och samarbetet med socialnämnden ses som bristfällig då sjuksköterskan har behov av dialog och återkoppling efter anmälan. Diskussion: Sjuksköterskan har behov av utbildning och rutiner kring identifieringen samt tillvägagångsättet med anmälan när barn far illa.