Sekretessavtals verkningar och effekter i skiljeförfarande

Sammanfattning: Vid avtalsförhandlingar mellan privata näringsidkare kan det vara nödvändigt att utlämna hemlig information för att avtal ska kunna komma till stånd. Information och kunskap utgör ofta centrala tillgångar i ett företag och möjligheten att skydda sådana tillgångar i avtalsförhållanden kan vara av avgörande betydelse vid affärsuppgörelser. I detta avseende spelar sekretessavtal en viktig roll inom näringslivet. Uppkommer det en skiljetvist rörande kontraktsförhållandet kan parterna ha ett intresse av att låta sekretessavtalet få fortsatt genomslag och uppsatsens primära syfte är att utreda vilken betydelse ett sekretessavtal kommer att få i ett skiljeförfarande, i synnerhet vilka civilrättsliga och processrättsliga verkningar och effekter som följer av ett sådant avtal vid en tvist. Inledningsvis diskuteras avsikten med sekretessavtal samt vilket skydd för hemlig information som näringsidkare erhåller i form av lagstiftning och allmänna rättsgrundsatser. Slutsatsen som nås beträffande möjliga avsikter med att ingå avtal om sekretess, är att sådana avtal huvudsakligen ingås för att skydda hemlig information, samt för att kontrollera hur den informationen används. Vidare behandlas det skydd som FHL och den allmänna lojalitetsplikten inom kontraktsrätten tillhandahåller för hemlig information. Utredningen visar att räckvidden, av såväl den allmänna tystnadsplikten som av begreppet företagshemlighet, är oklar och det föreligger således en osäkerhet kring hur långt skyldigheten att hemlighålla information sträcker sig och vilken information som kommer att skyddas. Vad gäller frågan om det föreligger en allmän tystnadsplikt för part i skiljeförfarande, uttalade HD i NJA 2000 s 538 att det krävs ett särskilt avtal om sekretess för att parterna ska anses ha en skyldighet att inte yppa något som rör skiljetvisten. Ett sekretessavtals processuella verkningar diskuteras utifrån skiljeförfarandets processuella ramverk och parternas möjlighet att hemlighålla information, samt att reglera i vilken utsträckning sekretessbelagd information får åberopas som bevisning. Genom att välja skiljeförfarande som tvistlösningsform kan parterna i huvudsak kontrollera förfarandet och försäkra sig om att sekretess kommer att upprätthållas. Begär någon av parterna bevisupptagning inför allmän domstol förlorar emellertid parterna denna kontroll. Mot bakgrund av offentlighetsprincipens starka ställning i svensk rättsordning, samt den skyddsreglering som redan återfinns i lag, kommer sekretessavtal således inte att få några verkningar vid domstols medverkan i skiljetvisten. I stället får parterna förlita sig på att domstolen tillämpar det regelverk som kan ge skydd för information som anses skyddsvärd enligt RB och OSL. Avstår rätten från att tillämpa någon av skyddsbestämmelserna blir innehållet i förebringad bevisning offentlig och tillgänglig för envar. För part innebär detta att den avtalade sekretessförpliktelsen bryts i den del som omfattar den åberopade informationen. Om det finns en risk att part bryter mot sekretessförpliktelsen genom att föra in sekretessbelagd information som bevisning i tvisten, kan sekretessavtalet påverka parts möjlighet att föra sin talan. Utan att direkt ange det i avtalet, skulle således rent civilrättsliga sekretessavtal kunna få processrättsliga implikationer i form av bevisreglering. En sådan möjlighet torde vara störst i en skiljetvist, eftersom skiljeförfarandet präglas av principen om partsautonomi. Partsautonomins genomslag vad gäller reglering av bevisföring begränsas emellertid av den kontradiktoriska principen, enligt vilken part måste beredas erforderlig möjlighet att föra sin talan. I annat fall utgör skiljemännens beslut att avvisa sekretessbelagd information en klandergrund. För att undvika klandertalan diskuteras möjligheten för skiljenämnden att godta åberopad bevisning, för att sedan tillmäta den ett lägre bevisvärde med hänvisning till den gemensamma partsviljan att hålla sekretessbelagd information fortsatt hemlig och inom avtalsförhållandet. Vid bevisupptagning inför domstol är en domstol inte bunden av parternas gemensamma vilja att hemlighålla viss information och en invändning från part att sekretessbelagd information inte får åberopas kommer följaktligen inte att få något genomslag. Vidare innehåller uppsatsen en diskussion kring vilka civilrättsliga verkningar ett sekretessavtal kan ge upphov till och i synnerhet huruvida åberopande av sekretessbelagd information som bevisning kan utgöra kontraktsbrott, samt grunda ersättningsanspråk enligt allmänna kontraktsrättsliga och skadeståndsrättsliga principer. Enligt principen att processhandlingar inte ska få några verkningar utanför den process i vilka de företagits, bör ett införande av hemlig information, åtminstone som utgångspunkt, inte utgöra grund för ersättningsskyldighet. Med hänsyn till de processuella rättssäkerhetsgarantier som genomsyrar ett rättsligt förfarande enligt svensk rätt, torde det vara svårt att påvisa att det har uppkommit en av rättsordningen erkänd skada i sådana situationer. Dock diskuteras möjligheten att argumentera för ersättningsansvar vid uppenbara missbruk av rätten att föra sin talan. Som exempel anges situationer i vilka det är uppenbart att part åberopat sekretessbelagd information i syfte att bryta ett sekretessåtagande och bevisningen tydligt saknat relevans för tvistefrågan eller part haft möjlighet att åberopa annan bevisning till stöd för sin talan. Avslutningsvis konstateras att parterna har en begränsad möjlighet att påverka de processuella ramarna i ett skiljeförfarande, i synnerhet vid bevisupptagning i domstol, något som har stor betydelse för vilka verkningar och effekter ett sekretessavtal får i händelse av tvist. Bland svårigheterna märks främst frågan i vilken omfattning den grundläggande civilrättsliga avtalsfriheten begränsas av att det i svensk rättsordning uppställs vissa grundläggande processuella garantier, vilka måste tillförsäkras parterna. Mot bakgrund av att ett sekretessavtals processuella verkningar i skiljeförfarande är begränsade, torde avtalet få störst praktiskt effekt i form av påtryckningsmedel gentemot parterna och sålunda utgöra incitament att låta tystnadsplikten styra deras handlande om tvist uppstår.